By the sea

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Äkta paret Angelina och Brad spelar äkta paret Vanessa och Roland, det är franskt sjuttiotal och semestern som inleds med att de far fram i sin öppna Citroën mot havet visar sig inom kort inte vara fullt så småputtrig som först anats. Så snart de anlänt med sitt bagage till den lilla pittoreska, glittrande viken med sin gemytliga taverna och den ståtliga kåk som de inkvarteras i ser de till att i möjligaste mån hålla sig från varandras närhet. Samtidigt verkar tanken med resan vara att rädda det 14-åriga äktenskapet, någonting har hänt hemma i New York och vad det är har man begripit betydligt tidigare än vad som förmodligen varit avsett.

ANNONS

Han, en gång succéförfattare, går dagligen ner till strandkrogen och språkar med ägaren Michel på franska. Inte mycket blir skrivet, desto mer fokuseras på spånken. Hon, före detta dansös, tar promenader längs havet eller till den lilla butiken men håller sig mest på rummet, antingen i sängen eller på balkongen magnifikt sminkad under en stor hatt, minst lika stora glasögon lojt bläddrandes i ett modemagasin. Det är för övrigt som om hela hennes tillvaro körts genom något slags voguemaskin om man bortser från ett sporadiskt pillerknaprande och en och annan uppriven stämning makarna emellan.

Så anländer ännu ett par – unga, nygifta, pilska och en påminnelse för Vanessa och Roland om vad som icke längre är. Paret har checkat in i rummet intill och när Vanessa upptäcker ett litet hål i väggen får hon lite ny livsluft som voyeur. Snart har hon introducerat även Roland i fluktandet men titthålet blir aldrig mer än en gimmick i denna melankoliska och emellanåt mycket långsamma historia där smärtan man vill förmedla aldrig är djupare än ett skavsår.

ANNONS