Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Stelt. Joe Coughlin (Ben Affleck) och hans trogne kompanjon Dion Bartolo (Chris Messina) lämnar Boston för Tampa efter en våldsam uppgörelse med den irländske maffiabossen Albert White (Robert Glenister).

Ben Affleck gör sig inte som dämpad gangster

För många trådar som spretar, ett skådespeleri utan större djup - Ben Afflecks filmprojekt Live by night har omfattande problem, menar GP:s recensent Hannes Dükler.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

GANGSTERDRAMA
Live by night
Regi: Ben Affleck
Med: Ben Affleck, Elle Fanning, Sienna Miller, Chris Cooper m fl
USA 2016 (129 min)
 

Ashton Kutcher som Steve Jobs, Vince Vaughn som Norman Bates, Russell Crowe i rollen som gubben Noak, Batman i George Clooneys skepnad, Joel Edgertons Ramses II …
Nu kan även Ben Affleck sälla sig till de gravt felcastade manliga skådespelarnas skara då han i egenskap av regissör, manusförfattare (debuterande sådan) och producent har satt sig själv i huvudrollen i ännu en av Dennis Lehanes (Gone Baby Gone, Mystic River, Shutter Island) filmatiserade romaner. Som 1920-talsbuse är Affleck så nedtonad att det enda man ser är hans fabriksnya fedorahattar som får Pharrell Williams Vivienne Westwood-mössa att kännas fullständigt naturlig och avslappnad. Det är ett diskret och dämpat spel där – till skillnad från den betydligt mer talangfulle brodern Casey i bioaktuella Manchester by the sea – knappt någonting tycks försiggå under ytan.


Efter att ha tillbringat första världskriget i Frankrikes skyttegravar återvänder irländskättade Joe Coughlin till USA fast besluten att aldrig mer låta sig styras av överheten. Han blir en laglös i förbudstidens Boston och försörjer sig på att råna pokergäng och banker tillsammans med sina två kumpaner när han inte vänslas med Emma Gould, gangsterbossen Albert Whites luriga fjälla. ”Jag är galen i henne”, säger Coughlin vid ett tillfälle och det är nog bra att han så tydligt tillkännager det då Affleck fram tills dess återigen lyckats dölja all form av inre känsloliv. Dock något dumdristigt då den ständiga, övertydliga berättarrösten talat om för oss att White kommer att knäppa både Joe och Emma om han får nys om deras relation.


Efter ett misslyckat rån, en vild polisjakt medelst T-Ford och efter att ha varit en hårsmån från att bli plockad av White hamnar Joe bakom galler, men kommer med hjälp av sin pappa polisen ut i förtid. Och här byter historien spelplats när Joe lierar sig med den italienske mafioson Maso Pescatore som rekryterar Joe till sin ljusskygga verksamhet med romdistribution i Ybor City, Tampa.


Det spretar rejält när Joe och hans sidekick Dion ska ta över ruljansen i Florida – här finns kubanska kompanjoner (som nya kärleken Graciella), en hyfsat korrupt polischef, hans unga dotter som hamnar i knipa, harmynta Ku Klux Klanare, flotta nattklubbar, imposanta casinobyggen … och i bakgrunden det alltjämt ruvande hämndbegäret mot Albert White. Det blir ofokuserat med alltför många trådar, tunt skissade karaktärer och en huvudperson vars drivkraft aldrig riktigt framgår. En gangsterhistoria med alla de rätta ingredienserna men som inte har den blekaste om vad den vill berätta.