Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

10 Cloverfield Lane

Räddad till livet – eller fången?

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Regi: Dan Trachtenberg

Med: John Goodman, Mary Elizabeth Winstead, John Gallagher Jr m fl

USA 2016 (103 min)

Michelle rafsar ihop sina tillhörigheter och lämnar sin make men kör i Louisinanatten av vägen och voltar med bilen ner i en ravin. När Michelle vaknar ur sin medvetslöshet befinner hon sig i ett fönsterlöst rum med dropp kopplat till armen och ena benet fastkedjat i väggen. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

In kliver Howard som påstår sig ha hittat Michelle i bilvraket och räddat livet på henne genom att föra henne till den underjordiska bunker han byggt i händelse någon form av katastroftillstånd blir ett faktum.

Och det är enligt honom vad som skett; huruvida det är ryssen eller marsianer vet han dock inte, bara att luften är förgiftad och att de tre i bunkern - han, Michelle och Emmett, en ung kille som hjälpt till att bygga bunkern - troligen är de sista människorna på jorden.

I detta kammarspel till psykologisk thriller (som har mikroskopiskt lite med found footage-skräckisen Cloverfield att göra) pendlar Michelle och Emmett mellan huruvida den extremt labila (tänk Walter Sobchak i kubik) preppern Howard ska bedömas vara en fullständig galning eller om det faktiskt finns någon sanning i vad han säger.

Vad pågår egentligen där ovanför och kan det vara värre än tillvaron i den mysinredda bunker han låst in dem i?

John Goodmans Howard är utomordentligt svåravläslig, Mary Elizabeth Winstead gör ett intelligent, o-stereotypt kidnappningsoffer och humorn är välavvägd utan att pendla över mot den i genren alltför vanligt förekommande självmedvetna metasorten.

Men man kunde gott ha dragit ut på ovissheten om vad som pågår – eller inte pågår – där ute i det fria lite längre.