Peter Jackson och Steven Spielberg.
Peter Jackson och Steven Spielberg.

Tintin i Spielbergs händer

ANNONS
|

I Tintins värld tar äventyret aldrig slut. Hergé må bara ha tecknat 24 album om den djärve ynglingens rättfärdiga exkursioner från mytiska inkariken till månen, men även när det sista bladet är vänt fortsätter berättelsen. Så inspirerande är klassikerna Krabban med guldklorna, Enhörningens hemlighet och Rackham den Rödes skatt att de utgör grundstommen i Steven Spielbergs efterlängtade 3D-film.

När GP över videolänk intervjuar Steven Spielberg och hans medproducent Peter Jackson (tillika regissör för nästa del i den planerade Tintin-trilogin), kommer det dock fram att Spielberg fick kännedom om Tintin först 1981, tack vare recensenter som såg likheter mellan Tintin och Indiana Jones-filmen Jakten på den försvunna skatten:

ANNONS

- Först visste jag inte vad de syftade på, men efter att jag hade gjort lite efterforskningar upptäckte jag böckerna och förstod genast vad de menade med sina jämförelser. Jag slukade dem fullkomligt trollbunden och kände redan då att de skulle bli fantastiska filmer. Att Peter hade varit ett fan av Tintin sedan barnsben kände jag inte alls till när jag kontaktade honom för ett samarbete. Det gjorde jag bara för att jag verkligen ville göra filmen ihop med honom, berättar Spielberg.

Sagan om ringen-regissören Peter Jackson håller som bäst på med inspelningen av de två adaptionerna av The Hobbit, en annan klassisk Tolkienbok. Det tycks dock som att Hergé står lika högt i kurs som fantasypatriarken hos Jackson. Han kan inte nog uttrycka sin kärlek inför den belgiske serieikonen, där den karaktäristiska tecknarstilen nästan tycks vara mest central. Tanken på att göra en spelfilm slogs snabbt bort av de båda regissörerna.

- Vi bollade idéer med varandra som de två Tintinfans vi är och märkte att vi tidigt fokuserade på designaspekterna. Tintinserierna innehåller fantastisk intrig och storslagna äventyr, men grundar sig också väldigt mycket på Hergés estetik. Det är en stor del av Tintins DNA.

Lösningen blev motion capture, eller performance capture, en sorts hybrid mellan spelfilm och animation, där man spelar in varje liten rörelse hos skådespelarna för att vidareutveckla dessa till 3D-animering. Trots att Steven Spielberg var helt ny inom området var han övertygad om att det var rätt teknik för att kunna göra Hergé rättvisa.

ANNONS

- Performance capture var nödvändigt för att komma så nära som möjligt de ansikten, personligheter och hela den palett som han tog ett halvt århundrade på sig att utveckla.

Och de finns alla där; kapten Haddock, Dupontarna, professor Kalkyl och hunden Milou, nyanserat återgivna in i minsta detalj.

Något som det däremot inte finns ett spår av är den rasism som de första Tintinböckerna uppvisade och som än idag väcker ilska. Så sent som i september försökte en kongolesisk man i Bryssel att förbjuda boken Tintin i Kongo på grund av dess nedvärderande skildring av kongoleser. Spielberg har avböjt att kommentera processen. Som motvikt till kontroversen har reaktionerna på filmen från Tintinkännare och kulturjournalister i Belgien varit mycket positiva. Farhågorna om en amerikaniserad Tintin och en välordnad kapten Haddock infriades inte. Det verkar alltså som att duon har lyckats med sin föresats att skildra den sanna Tintin. Spielberg hoppas innerligt på det:

- Om vi välsignas med tillräckligt mycket framgång för att rättfärdiga en film till, så kommer jag att stötta Peter på vårt andra äventyr på samma sätt som han har stöttat mig.

Enhörningens hemlighet är regisserad av Steven Spielberg tillsammans med Peter Jackson och Kathleen Kennedy.

Performance capture-huvudrollerna innehas av bland andra Jamie Bell (Tintin), Andy Serkis (kapten Haddock) och Daniel Craig (Rackham den Röde).

Filmen har svensk biopremiär fredagen den 28 oktober.

Tintinböckerna är skapade av belgaren Georges Remi (1907-1983), under pseudonymen Hergé. Totalt har 24 album publicerats, med Tintin i Sovjet (1930) som det första och det ofullbordade, postuma Tintin och alfabetskonsten (1986), som det sista.

ANNONS