Det positiva med att The wedding ringer har premiär i februari är att vi därigenom redan nu har att se fram emot ett bioår som bara kan bli bättre.
Att ens bemöda sig att redogöra för handlingen är egentligen slöseri med både min och er tid, men eftersom jag nu ställt upp och lidit för er läsare är det inte mer än rätt att även ni blir bestulna på en del av ert liv som ni aldrig kommer att få tillbaka (även om det orättvist nog bara handlar om någon minut för er del).
Doug Harris ska gifta sig om tio dagar men har inte vågat berätta för den blivande bruden att han inte har några vänner som kan ställa upp vare sig som best man eller marskalker (förmodligen för att han är överviktig då vi ju vet att det per buddyfilmautomatik innebär att vara en hopplös loser).
Jimmy Calahan driver firman Best Man, Inc som specialiserat sig på att erbjuda en fejkad best man till just brudgummar utan kompisar. Hans lukrativa business går ut på att inför alla bröllopsgästerna hålla ett gråtmilt tal om vilken underbar människa denne har varit under hela deras gemensamma uppväxt.
Således anlitas Jimmy att dels ställa upp som best man åt Doug men även skaka fram sju marskalker – alltsammans utan att vare sig bruden, hennes familj eller någon annan får nys om bluffen.
Följer gör en gränslöst gapig gegga gags kring fängelsevåldtäkter, brinnande mormödrar, grovkorniga könsstereotyper och en svensexescen som innefattar ett brudgumskön, jordnötssmör och en utsvulten jycke.
Bröderna Farrelly framstår som bröderna Dardenne i jämförelse.
