Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

The impossible.

The impossible

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Drama

Drama

The impossible

Regi: Juan Antonio Bayona

Med: Naomi Watts, Ewan McGregor och Tom Holland

Spanien, 2012 (114 min)

Det kanske är vårt lands hittills största nationella trauma; tsunamin som i slutet av 2004 skapades av en jordbävning i Indiska oceanen och som på ett ögonblick tog 543 semestrande svenskars liv på annandagen. Några dagar efter katastrofen höll kungen ett minnestal och någon vecka därpå hölls tre tysta minuter till minne av offren. En hel nation sörjde. Många kände någon som åtminstone kände någon som hade drabbats. Och även om vi inte gjorde det kunde vi identifiera oss med offren just för att de delade vår bakgrund, talade vårt språk, bar likadana shorts och flipflops. Det kunde varit vi. Och just den vissheten gör naturligtvis den här historien om den thailandssemestrande – visserligen brittiska – familjen Benton extra drabbande. Har man dessutom barn blir tanken på att vara totalt oförmögen att skydda sin familj närmast bedövande, att vara helt i händerna på naturens och de förskjutna kontinentalplattornas godtyckliga makter.

Henry och Maria har nyligen anlänt med sina tre söner till den luxuösa resorten i Khao Lak och hänger i ena stunden vid poolen för att i nästa minut halvt sönderslagna kämpa för sina liv. Åtminstone Maria och äldsta sonen Lucas, som slutligen räddas av några byinvånare som tar dem till ett provisoriskt uppsamlingsläger. Var resten av familjen befinner sig och ifall de ens är vid liv har de inte den blekaste aning om. Maria är svårt skadad och snart har de transporterats till ett kaotiskt sjukhus där andra turister också ligger blödande och chockade med förlorade familjemedlemmar (scenen där en svensk pappa med hjälp av Lucas hittar sin lille son vid liv fick det åtminstone att fuktas rejält i den här tvåbarnspappans tårkanaler).

Både Naomi Watts och Ewan McGregor är bättre än på länge, men framförallt briljerar unge Tom Holland i rollen som Lucas – hur han går från vilken semestrande, bekymmerslös tonåring som helst till att snabbt mogna med situationen och fyllas av handlingskraft och överlevnadsinstinkt.

Men snart kan man inte låta bli att tänka på alla andra som drabbades, de där som inte riktigt fick plats här, som hamnade strax utanför bild. De nära 300 000 övriga i Thailand, Indonesien, Sri Lanka och Indien som dog och den humanitära katastrof som tsunamin förde med sig under lång tid framöver. Det är kanske att ta i att prata om whitewashing här (filmen bygger för övrigt på en spansk familjs upplevelser) och självklart kan man inte täcka in ett "Meanwhile i Aceh", men det är ändå svårt att komma ifrån tanken …

Och så är det synd att man låter Fernando Velázquez nästan parodiskt svulstiga stråkar mot slutet dränka precis alla ens försök till hyfsat egen perception. Då är The Impossible nära att hamna på kraftigt melodramatisk slagsida. "Vi VET vad vi ska känna", vill man ropa, "Och vi gör det! Vi lovar!"