Skrämseleffekter och seanser inte nog

Lulu Wilson, som nioåriga Doris, är ett litet ondskefullt fynd.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Änkan Alice försöker få ihop till räkningarna i sextiotalets Los Angeles genom att agera medium för folk som vill få kontakt med sina döda släktingar. Till sin hjälp i bluffen har hon döttrarna Lina och Doris som bidrar med olika skrämseleffekter under seanserna. Så införskaffas ett ouijabräde att lägga till andekontaktrekvisitan, men det dröjer inte länge innan det visar sig att Alice kan sluta fejka då yngsta dottern plötsligt blivit besatt av något – är det möjligen den döda pappan?

Lulu Wilson som spelar nioåriga Doris är ett litet ondskefullt fynd, särskilt i scenen där hon med vän stämma i detalj beskriver för storasysterns dejt hur det känns att strypas till döds. I övrigt ännu en dussinskräckis där chockljud och plötsligt framhoppande gestalter förlitas på för att orsaka fasa.

ANNONS
ANNONS