Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/1

Recension: ”Chernobyl 1986” i regi av Danila Kozlovsky

Ännu en Tjernobylskildring har haft premiär. ”Chernobyl 1986” är en rysk Netflix-film med fokus på brandmännen som offrade sig själva under släckningsarbetet. Lite tradigt och ytligt, tycker GP:s Nana Eshelman Håkansson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Drama

3

Chernobyl 1986

Regi: Danila Kozlovsky

Med: Danila Kozlovskiy, Oksana Akinshina, Filip Avdeev, Ravshana Kurkova mfl

Ryssland, 2021 (136 min)

Netflix

Premiär: 21 juli

Det har gjorts otaliga filmatiseringar av Tjernobylkatastrofen i april 1986. Av högst varierande kvalitet bör tilläggas – alltifrån den amerikanska lågbudgetskräckisen ”Chernobyl diaries” (2012) och Gunnar Bergdahls fina porträtt ”Ljudmilas röst” (2001) till en av min egen favoriter ”Land of oblivion” (2011) och HBO:s påkostade miniserie ”Chernobyl” (2019). Den av det ryska filminstitutet sponsrade ”Chernobyl 1986” går inte att se som något annat än Rysslands och Netflix svar på HBO:s tittarsuccé.

Livet blomstrar och de sovjetiska flaggorna vajar i den lilla ukrainska staden Prypjat som grundats i samband med att kärnkraftverket i Tjernobyl byggdes. ”Alla här jobbar vid kraftverket”, konstaterar tioåriga Lyosja, frukten av kärleken mellan brandmannen Aleksej (Danila Kozlovskiy, tillika filmens regissör) och hårfrisörskan Olga (Oksana Akinshina). Paret har nyss återförenats och Aleksej har precis fått reda på att han har en son. Det är underförstått att den tidigare relationen tog slut på grund av att Aleksej lämnade Olga i sticket.

Hunken till brandman – Danila Kozlovsky har flera gånger utnämnts till ”Årets man” i Ryssland – vill göra rätt för sig. Han lovar guld och gröna skogar, kärnfamiljslycka och ett hus vid havet. Lilla Lyosja i sin tur får en filmkamera, och det är när han en aprilkväll 1986 är ute och filmar med sina kompisar som ett märkligt eldsken syns vid horisonten.

Den historien känner vi väl till. Reaktor fyra vid kärnkraftverket förstördes efter en explosion. Likt flera föregångare fokuserar ”Chernobyl 1986” på släckningen av härdsmältan, brandmännen som deltog, deras familjemedlemmar och krossade framtidsdrömmar.

Men medan exempelvis ”Chernobyl” bygger sitt manus krig hur grym sovjetisk korruption ledde till en av historiens största miljökatastrofer, lägger ”Chernobyl 1986” krutet på att göra hjälteporträtt av sovjetmänniskor. I den över två timmar långa filmen nämns säkerhetsslarv enbart som en bisats i ett replikskifte och i eftertexterna står det: ”Tillägnad hjältarna i Tjernobyl.”

LÄS MER: Därför frodas konspirationsteorierna i Östeuropa

Men medan exempelvis ”Chernobyl” bygger sitt manus krig hur grym sovjetisk korruption ledde till en av historiens största miljökatastrofer, lägger ”Chernobyl 1986” krutet på att göra hjälteporträtt av sovjetmänniskor.

Floskler staplas på varandra när ”frivilliga” lockas till att hjälpa till med släckningarna. ”Det blir parader för oss på Röda Torget”, uppmuntrar Aleksej sin räddhågsna kollega Valera (Filipp Avdeev) när han får en panikattack. Som för Gagarin!

”Vilka svor att försvara sitt fädernesland till sista blodsdroppen?”, brummar en av de säkerhetsansvariga när Aleksej vill välja sin nyfunna familj framför att riskera livet vid inte bara en utan två räddningsinsatser. Det blir lite tradigt. Dessutom lyckas vår filmhjälte med något som ingen lyckades med i verkligheten, det vill säga hindra en ångexplosion som i sin tur ledde till att reaktorn förstördes.

Men så gör ”Chernobyl 1986” inte heller anspråk på att skildra verkligheten. I intervjuer har Danila Kozlovsky, själv född 1985, berättat om hur han växte upp med berättelser om Tjernobylkatastrofen och om ett förskönat kollektivt minne som med åren fått övernaturliga inslag.

Om en ser filmen med de ögonen blir det ryska perspektivet till en styrka. Och ”Chernobyl 1986” är inte bara en romantiserad berättelse om en hemsk katastrof utan också ett porträtt av en pojke till man som trots hjältestatus inte vet hur han ska agera för att det ska bli rätt. Där hade vår brandman gärna fått gräva lite djupare.

LÄS MER: "Chernobyl" slår Bafta-rekord – mest prisad

Titta också på:

”Ljudmilas röst” (Gunnar Bergdahl, 2001)

”Land of oblivion” (Michale Boganim, 2011)

”Innocent Saturday” (Aleksandr Mindadze, 2012)