Kulturrevolutionens år i Kina. Ett tåg dånar förbi. Regnet öser ner. En gestalt i slitna kläder skymtar i dunklet. Så ett plötsligt skifte: färger och ljus. En grupp balettdansöser tränar, suveränt och disciplinerat, likt hängivna rödgardister i Maos Zedongs tjänst. Duktigast är Dandan, en av tre huvudpersoner i Zhang Yimous film Hemkomsten. Skall hon få den eftertraktade huvudrollen? Mannen som smyger i regnet är hennes far, Lu Yanshi, som rymt från arbetsläger och förvisning, dömd som klassfiende – universitetslärare som han är. Hustrun, lärarinnan Feng, vet inte om Lu alltjämt lever. Inga brev, bara tystnad till dess rymlingen når hemmets stängda dörr…
Snabbt och dramatiskt spelar Zhang Yimou upp förutsättningarna för en berättelse från kulturrevolutionens dagar med en början som ger eko från tiden då rädslan regerade. Är mitt barn en angivare, grannen, vännen? Miljoner skickades iväg ut på landsbygden för att arbeta. Svält, avrättningar, massdöd. Så höll det på från revolutionens start runt 1966 och fram till Maos död 1976.
Unge Zhang Yimou tvingades själv iväg ut på landet för att tvångsarbeta. Inte underligt då att han i flera filmer behandlar denna tid. Efter revolutionen och efter filmskola debuterade han med Det röda fältet 1987. Tillsammans med Chen Kaige räknas han som den främste i den femte generationens filmare. Hans bredd är enorm och går från det storslagna till det intima, från det traditionella berättandet till, ja, faktiskt, kampsportsäventyrets lekar.
Hemkomsten är inte en brett anlagd historisk film, inte en uppgörelse med det förgångna. Berättelsen rör sig runt familjen, spegelbilder av sin tid. Den handlar om dotterns svek, om Feng som skadades och drabbades av minnesförlust. Att kanske inte vilja minnas för att det förflutna är för tungt – så kan man också tolka Fengs amnesi. I hög grad är Hemkomsten en berättelse om försoning och om Lus kärlek som så tålmodigt och på ett gripande sätt försöker ge Feng minnet åter. Filmen blir allt ljusare när det kliver i ett par tidssprång närmare vår egen tid. Årens gång syns i det utsökta fotot, i det allt mjukare ljuset som målar miljöerna och i spelet av Zhang Yimous favoritstjärna Gong Li och av medspelarna Chen Daoming och Zhang Huiwen.
