Harry Schein bit för bit

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

För att citera titeln på en gammal Woody Allen-komedi är Maud Nycanders nya film Citizen Schein Harry bit för bit. Nycander, som tidigare gjort den fenomenala dokumentären Palme, lyfter fram Harry Scheins bästa och sämsta sidor.

Schein var en överintelligent kulturpersonlighet, affärsman och socialdemokrat som gillade whisky, cigaretter och snabba bilar. Hans två stora mål i livet var att bli miljonär och gifta sig med Sveriges vackraste kvinna.

Han var också en arrogant och långsint provokatör som under tiden som chef för Svenska filminstitutet snabbt gjorde sig till ovän med hela den svenska filmvänstern.

Drog nytta av människor

Citizen Schein är en traditionellt uppbyggd dokumentär berättad i strikt kronologisk ordning. Intervjuer, en förklarande speakerröst (Nycanders) och sällan visade filmsekvenser från förr.

ANNONS

Som liten judisk pojke fick Schein med egna ögon se hur nazisterna marscherade in i Wien och mötas av folkets jubel. Fjorton år ung åkte Schein till Sverige och hamnade först i Småland och till slut i Stockholm där han inledde en raketkarriär. Vän blev han bara med människor som han hade en personlig nytta av. Fullvuxen drog han, med hjälp av kompisen och tennismotståndaren Olof Palme, igång Svenska filminstitutet och gjorde sig själv till vd.

Första Guldbaggegalan

I filmen, som hade tjänat på att dras ner till tv-längden 58 minuter, ältas det för mycket om konflikter som ligger långt tillbaka i tiden och som faktiskt saknar relevans 2017. Om man inte är otroligt intresserad av Harry Schein vill säga.

Bäst i filmen är bilderna från den allra första Guldbaggegalan 1964 då alla filmpersonligheter på plats var märkvärdigt unga. Jag tror att Schein var ensam jury. Den ena baggen gick till hans fru Ingrid Thulin. Den andra baggen gick till Scheins gode vän Ingmar Bergman.

ANNONS