En slagskämpes mödosamma väg mot comeback

Intressant men lite ytligt om MMA-stjärnan Reza Madadi, tycker GP:s recensent.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Alexander The Mauler Gustafssons framgångar har lett till att intresset för MMA (Mixed Martial Arts) ökat i Sverige, men någon bred publiksport kommer detta aldrig att bli.

Enkelt uttryckt är MMA ett gladiatorspel. Två orädda och vältränade slagskämpar, som inte behöver följa så värst många regler, pucklar på varandra i en bur. Det handlar, förstås, om att vara en duktig fajter, men det handlar också om att vara karismatisk. För att gå hem hos publiken och hos den mäktiga organisationen UFC, som bestämmer vilka som får några matcher.

Fick stryk av storebror

Dokumentären Mad Dog kretsar kring stockholmaren Reza Madadi. Tidigt i filmen konstaterar Madadi att uppväxten i Teheran inte var någon dans på rosor. Det betyder att han fick stryk av sin storebror varje dag.

ANNONS

Madadi blev snabbt Sveriges mest populära MMA-utövare. Allt gick åt helvete i maj 2013. Då greps han för en smash and grab-kupp och dömdes till 18 månader bakom galler. När han kommer ut är han 37 bast och nybliven pappa. Karriären borde vara kokt, men mot alla odds får han en andra chans i livet, mest beroende på att UFC anser att den här killen kan dra publik.

I filmen får vi följa hans långa och mödosamma väg mot comeback, i Dublin.

Mad Dog är en dokumentär med en väl fungerande dramaturgi och med en intressant huvudperson. Dock går filmen inte riktigt på djupet. Det gäller dels MMA-cirkusen som sådan, dels Madadis inblandning i smash and grab-kuppen.

ANNONS