"Jag kommer snart och hämtar dig igen!" Ett tårfyllt avsked mellan mor och dotter inleder Lola Doillons drama Fannys flykt, efter Fanny Ben-Amis självbiografiska roman om andra världskriget. En fängslande historisk berättelse om en handfull judiska barn, modiga överlevare som allt mer utan vuxnas hjälp tvingas fly undan nazisterna. Barn som av nära och kära lämnats till hjälporganisationer för att om möjligt undgå krigets grymhet.
För 12-åriga Fanny och hennes två yngre systrar blir vistelsen på den franska sommarkolonin till en början ändå dräglig, med fantasin som tillflykt, hushållsgöromål och dockteater. Samtidigt oroar de sig för föräldrarna som under tiden hamnar i fängelse respektive blir av med lägenheten. Kontakten upprätthålls torftigt via brev tills den abrupt upphör då syskonen tvingas i väg med buss till Italien. Deras gamla ledare och lärare hamnar i nazisternas klor. På det nya boendet väntar Madam Forman med en betydligt strängare attityd – men innerst inne också hon med ett hjärta av guld.
Barnen behandlas längs vägen både känslokallt och distanserat, och det är omöjligt att inte dra paralleller till andra ensamkommande flyktingbarn i vår tid.
Den uppfinningsrikedom de ändå visar prov är snudd på ofattbar. Trots sin rädsla agerar de modigt och rättrådigt i de mest låsta situationer.Greppet med de minnesbilder från lyckligare stunder innan kriget som barnen ser genom en gammal kamera fungerar väl.
Regissören har gjort ett enastående arbete med personregin. Här får vi en intressant inblick i vad dessa barn fick utstå på flykt undan kriget, i alldeles för unga år.