När ett rån går fel lyckas Dave fly från platsen medan hans hårdföre bror Kenny grips av polisen. Fyra år senare kommer Kenny ut ur finkan. Väldigt mycket har förändrats. Det finns något som Dave absolut inte vill berätta. Allt detta är avklarat under filmens första fem minuter.
Ardennerna är blytung vardagsrealism från en smutsgrå stad någonstans i Belgien. Filmen är också ett dystert brödradrama av närmast bibliska proportioner. Filmen är konsekvent genomförd och skickligt agerad.
Efter en timmes speltid tycker debutregissören Robin Pront att det är läge för att byta stil. Pront satsar på makabra inslag, surrealism och väldigt mycket blod. När Borgman (Jan Bijvoet), från filmen med samma namn, dyker upp framför kameran känns det mest konstigt (Bijvoets rollfigur heter något annat, men detta är Borgman).
Filmens slutknorr är dock inte alldeles enkel att lista ut på förhand. Vad övrigt är, är tystnad, som William Shakespeare skulle ha sagt.
