Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Blixen McQueen har till en början svårt att hävda sig mot den nya generationens vrålåk i uppföljaren Bilar 3.Bild: Disney

Bilar 3 vinner i längden

Dumma mej 3, Ice age 5 och nu Bilar 3. Uppföljare och på papperet säkra kort i stället för nytänkande, men en datoranimerad långfilm från Pixar är fortfarande en händelse trots att kreativitetsnivån sjönk när Disney köpte studion (filmerna har inte varit i närheten av Hitta Nemo och Råttatouille).

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Film

DATORANIMERAT
BILAR 3
Regi: Brian Fee, USA, 2017 (102 min)
 

Bilar 3 inleds högljutt och enformigt med snarlika Nascar-racebilder. Sedan drar själva storyn igång. Gamle Blixten McQueen har svårt att hävda sig mot nya generationens bilar. För en veteranbil är alternativen att sluta eller få sparken. Blixten kommer att få en sista chans, men då behöver han hjälp med träning och motivation, hjälp som han får av den energiska coachen och psykologen Cruz Ramirez. Fortfarande är filmen halvdöd.

Väldigt mycket bättre, och roligare, blir plötsligt Bilar 3 när McQueen och Ramirez hamnar på värsta bonnvischan. De ställer upp i ett demoleringslopp, går till en dammig bar där det är countrymusik som gäller och försöker sedan att hitta luckor på ett fält där det står några hundra sömniga traktorer. I de scenerna finns en idérikedom som tidigare saknats helt och hållet.

Som förväntat leder allt fram till Det stora loppet (i Florida). Blixten måste visa att han kan spöa rookieracerbilarna. Sedan kan det ju bara sluta på ett sätt, tror man, men filmen tar en oväntad vändning. Med lite god vilja kan man säga att nya filmen från Pixar får en feministisk touch.