Ridley Scotts Alien såg jag på premiären 1979 och tyckte att filmen var vanvettigt spännande, i synnerhet på slutet när Ripley (Sigourney Weaver) tycker det är en god idé att börja leta efter skeppskatten Jones samtidigt som det glupska alienmonstret är på hugget.
Det fortsatte.
James Camerons Aliens (1986) är en högeffektiv actionrulle. David Finchers Alien 3 (1992) är allmänt dyster, i betydelsen alla dör. Utan att någon bett om det kom Jean-Pierre Jeunets besynnerliga Alien återuppstår 1997. En film som det faktiskt är kalkonvarning på.
Rörig Alien-story fyller snart 40
Sedan blev det ett uppehåll fram till 2004 då Alien vs Predator, som inte riktigt hör hemma i serien, dök upp på bio. Regissör Scott gjorde comeback med Prometheus (2012). Den filmen är Alien från början-början, alltså en så kallad prequel till Alien. Alien: Covenant är fortsättningen på Prometheus (lite rörigt börjar det att bli). Gissningsvis kommer rubbet att gå i mål 2019, lagom till att Alien firar 40-årsjubileum.
Tidigt i nya filmen säger Guy Pearce I´m your father. Jag som trodde att Darth Vader hade ensamrätt på den repliken i science fiction-filmsammanhang. Annars påminner Scotts nya film när det gäller grundstoryn hiskeligt mycket om den första filmen. Här finns också en del lån, till exempel en kvinnlig kusin till superdatorn HAL, från Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr, en film som gjordes redan 1968.
Handling: Ombord på rymdskeppet Covenant inträffar en incident som tvingar fram en uppväckning av besättningen/kolonisatörerna sju år tidigare än planerat. Humanoiden Walter (Michael Fassbender), som varit vaken hela tiden, fiskar upp en signal från en närbelägen planet, som tycks vara idyllisk, rentav ett paradis. Kapten Oram (Billy Crudup) tycker det är läge för att utforska den saken. Stort misstag! Och väldigt välbekant.
Satsar på äckelscener
Det är ganska enkelt att peka på vad som går fel. Scott satsar på äckelscener i stället för spänning, med resultat att spänningen uteblir helt och hållet. I filmen saknas en motsvarighet till Ripley, en tuffing för biopubliken att identifiera sig med. Katherine Waterston i rollen som Danny gör ett halvdant försök, men jämfört med Weaver är Waterston en mes. Mellan blodslafset stillastående scener fyllda av livsfilosofiskt flum, diskussioner om Wagner och poeterna Byron och Shelley. Därtill en fullständigt bisarr flöjtscen mellan Fassbender och Fassbender, han har två av filmens huvudroller, och en upplösning som inte kommer som en överraskning för någon.
Som förväntat är Covenant ett habilt filmhantverk, specialeffekterna är bra utan att vara lysande.
När det gäller Ridley Scott, som fyller åttio i november, borde han söka sig nya filmvägar i stället för att återvända till filmer som han redan gjort. Utöver det här Alienplagiatet är en ny Blade Runner på gång. Visserligen med en annan regissör (Denis Villeneuve), men Scott har förstås haft en konsultroll.
Titta hellre på:
Alien (Ridley Scott, 1979)
Aliens (James Cameron, 1986)
Prometheus (Ridley Scott, 2012)
