Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ferrantes romaner skildrar klassamhället

Kvinnors livsvillkor i ett patriarkalt machosamhälle, skildras i Elena Ferrantes nya roman menar Hanna Jedvik som läst.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Roman
Elena Ferrante
Hennes nya namn 
Översättning: Johanna Hedenberg
Norstedts

Om Min fantastiska väninna har det sagts att huvudtemat är såväl kvinnlig vänskap som kvinnlig rivalitet. Jag skulle vilja påstå att romanerna lika mycket gestaltar klassamhället och kvinnors livsvillkor i ett patriarkalt machosamhälle, skriver Hanna Jedvik, som har läst del två i Elena Ferrantes serie.

"Trotsig av naturen"

”Men hon är trotsig av naturen”. Det konstaterar Stefano Caracci om sin nyblivna hustru Lila när han befinner sig på tu man hand med Elena, den andra hälften av väninneduon Lila och Elena. Bästa vänner sedan barnsben. 

LÄS MER: Elena Ferrante kan få Bookerpriset

De två unga kvinnorna i Elena Ferrantes roman Hennes nya namn växer upp tillsammans i en fattig arbetarstadsdel i Neapel. Deras relation  står i centrum i Ferrantes napolitanska kvartett, som med sin autentiska skildring av kvinnlig vänskap, Camorran och italiensk machokultur, har fått stort genomslag runt om i världen. 

Att Lila nu är vad hennes make kallar för trotsig när hon som nygift sextonåring sätter sig upp mot sin make kan få ödesdigra konsekvenser i en kultur där skilsmässa inte existerar och där kvinnor som lämnar sina män riskerar att dödas. Inte minst om de lämnar på grund av otrohet. Redan på bröllopsnatten gör Stefano klart för sin fru hur stor vikten av att lyda sin make är. Lilas giftermål blir även startskottet för den glidande separationen från Elena. 

Lila har nu blivit någon annan

Barndomens och de tidigare tonårens täta band luckras upp och Lila skjuter Elena ifrån sig. Lila Cerullo, som nu heter Lila Caracci, har nu blivit någon annan. Den vuxna gifta kvinnan har tvingats skala av sig sin identitet som självständig individ i samband med inträdet i det heliga äktenskapet. Bytet av efternamn blir till en viktig symbol för att hon nu tillhör någon annan än Elena och sig själv. 

LÄS MER: Översättare pekas ut som Ferrante

De båda flickorna som i Min fantastiska väninna, den första delen av romansviten, knyts samman av begåvning och vetgirighet lever allt mer i parallella världar när Lina som sextonåring bor med den välbärgade charkuteristen Stefano i deras nya lägenhet. Elena däremot läser vidare genom realskola, läroverk och så småningom även universitet. 

Avgrunden uppstår långt tidigare

Egentligen uppstår avgrunden dem emellan redan långt tidigare. Den verkliga brytpunkten infinner sig när Lila av sin familj hindras att läsa vidare efter folkskolan. Trots att hon är den mest begåvade av de båda tonårsflickorna. 
Berättarjaget i Hennes nya namn och Min fantastiska väninna är Elena som rekapitulerar hela vänskapsrelationer i och med Lilas försvinnande som inleder romanserien. Men då och då smyger berättarjaget näst intill omärkbart över och gestaltar intrigen utifrån Lilas perspektiv. 

Då och då drabbas Lila av "gränsupplösning"

Den här gången utspelar sig en stor del av handlingen på vulkanön Ischias dit Elena och Lila åker på rekommendation av Lilas läkare. Av ”hälsokäl”. 
Sol och bad ska göra henne gott, kanske rent av få henne att bli gravid då Lila inte riktigt levererar på den punkten. En mer korrekt beskrivning av Lilas hälsotillstånd skulle kunna vara depression, men om det talar man inte i Neapel vid den här tiden. Av och till drabbas Lila även av det som hon själv betecknar som ”gränsupplösning”, som suddar ut verklighetens konturer. Får henne att tappa greppet om nuet. 

Att berättarjaget Elena Greco har samma förnamn som författarpseudonymen Elena Ferrante är en av de faktorer som har inbjudit till spekulation om huruvida intrigen i napolikvartetten är självbiografisk eller inte. Ferrante debuterade som författare redan 1992 och skrev efter det ett tiotal böcker innan Min fantastiska väninna kom ut i hemlandet för fem år sedan. I svensk översättning kom den först i våras.

LÄS MER: Ferrantefeber i hängmattorna

När den italienske journalisten Clauido Gatti nyligen avslöjade att det av allt att döma är översättaren Anita Raja som står bakom pseudonymen Elena Ferrante delade han litteraturvärlden i två läger. På ena planhalvan står de som hurrade och tycker att en författare inte bör dölja sig bakom ett skyddat namn och på andra planhalvan finns de som anser att Gattis avslöjande är smaklöst och hänsynslöst då ett av skälen till Ferrantes självvalda anonymitet är att skydda det napolitanska samhälle som hon skildrar. Med tanke på att Camorran hela tiden är närvarande i hennes romansvit är det inte omöjligt att hon även skyddar sig själv.

Lila är Elenas spegelbild

Om Min fantastiska väninna har det sagts att huvudtemat är såväl kvinnlig vänskap som kvinnlig rivalitet. Jag skulle vilja påstå att romanerna lika mycket gestaltar klassamhället och kvinnors livsvillkor i ett patriarkalt machosamhälle. Lila är Elenas spegelbild av hur livet hade kunnat te sig utan utbildning då hon, precis som Lila, hade tvingats att gifta sig ung och avsäga sig rätten till självbestämmande. På samma sätt påminns Lila ständigt om det liv med bildning och kunskap som hon hade kunnat få om hon hade fått välja studier framför äktenskap. 

Genom väninnornas barndomsvän, den intellektuelle Nino, tillika Elenas hemliga kärlek, finner Lila en glimt av det liv som hade kunnat bli hennes. Här bränner det till rejält och vänskapen sätts på prov.

En smärtsam påminnelse om vad kvinnor går miste om i sin brist på självbestämmande.