Hallå!, sjunger manskören i slutdelen av Arnold Schönbergs mastodontverk Gurrelieder, strax innan berättaren kommer in med sin sprechgesang. På storbildsskärmarna ser man en leende Kent Nagano i närbild och hans påtagliga förtjusning över detta lockrop som talar rätt igenom musikhistorien och förbinder oss med det förra sekelslutets praktfulla klangdrömmerier.
Ja, detta är en upplevelse utöver det vanliga inte bara på grund av de drygt 320 medverkande och förflyttningen från Göteborgs konserthus till Prioritet Serneke Arena i Kviberg. Nagano får fram själva mjukheten i Schönbergs tonspråk, den melodiska känslosamhet som genomströmmar varje fras. Mitt i det storslagna finns det något sprött och intimt, en kammarmusikalisk känslighet, en fascinerande försiktighet.
Det som präglar det här unika framförandet är den fantastiska omsorgen om detaljerna. Sångsolisterna i de bärande rollerna som kung Valdemar och Tove, den nya zeeländske tenoren Simon O’Neill och den amerikanska sopranen Catherine Naglestad, är sensationellt bra på att få fram den mänskliga laddningen i Schönbergs musik. De nattliga stämningarna, skönhetsivern, den mörka passionen; här talar de direkt, från person till person, och klangerna blir rum att befinna sig i.
När recitatören tar vid, den tyska skådespelaren Barbara Sukowa, känd från bland annat teveserien Berlin Alexanderplatz, förmedlas de magiska nivåerna i naturens förändringsprocesser. Världen förandligas genom den virtuosa rörligheten i Sukowas språksång och lyckoberusningen når sin kulmen när gryningens solstrålar i slutdelen lyser upp det nattliga landskapet. Det man slås av är just den levande känslan. Medeltidsvisionerna i JP Jacobsens verstexter blir en berättelse om vår tid, om våra drömmar.
