Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fanny Härgestam | Det här är vår tid – Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien

Livet går vidare för fyra kvinnor i Tunisien efter den arabiska våren. Bella Stenberg gläds åt Fanny Härgestams kunniga, levandegörande och spännande debut.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Sakprosa

Fanny Härgestam

Det här är vår tid – Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien

Natur & Kultur

Men sedan då? Vad händer sedan? En fråga som gärna hänger kvar efter att reportern gjort sitt nedslag i nyhetsverkligheten och hastat vidare. Särskilt när det gäller utrikesjournalistik, där utrymmet inte verkar räcka för att bevaka mer än ett område, en konflikt eller en katastrof i taget.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Därför är det så skönt, nästan vilsamt trots att tempot ofta är raka motsatsen, att få dyka ner i journalisten Fanny Härgestams kunniga, levandegörande och spännande debut. Hon har rapporterat från Tunisien för SVT och Sveriges Radio, här följer hon fyra kvinnor åren efter revolutionen. Tre av dem är invalda i parlamentet, den fjärde martyränka. Sida vid sida med individerna finns historien och framtiden.

Det var i Tunisien den arabiska vårens eld tändes 2011. Men snabbt lärde sig folket att en revolution i sig inte ger en fungerande demokrati – eller ens en märkbar förbättring för den vanlige eller fattige medborgaren. Problemen de nya folkvalda i Tunisien har att tampas med är många. Den stora frågan som Härgestams bok kretsar kring är den nya grundlagen. Ord om kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och islam som måste vägas på guldvåg.

Härgestam kommer nära Selma, Meherzia och Mabrouka, i maktens korridorer, i privatlivets offer, ser stressen de utsätts för, konflikterna men också kamratskapet över partigränserna, naiviteten, hoppet och kampviljan. Det är svårt att inte önska liknande politiker i Sverige. Mest personlig blir änkan Amira, instängd i konventioner i en liten by. Hon vet inte vem hon är eller vem hon vill vara, eller vad frihet innebär för henne – men hon börjar hitta dit.

I januari i år röstades grundlagen äntligen igenom – en jubelstund. Senare visar Härgestam artikeln om kvinnors rättigheter för Amira. Jo, den är väl bra. Hoppas att den kan betyda något i verkligheten bara, kommenterar hon.

Slutet på en process är bara ännu en början. I höst är det val. Och jag inser att kunskapstörsten är omättlig – jag vill fortfarande veta vad som händer sedan.