En ung kvinna poserar på bilderna. Hon besöker den kinesiska muren, står framför ett minfält i Mellanöstern och visar upp diplom från den prestigefyllda journalistskolan i New York. På flera fotografier gör hon V-tecknet med ett stort leende i ansiktet, en dubbeltydig gest som signalerar både seger och fred.
Kim Wall har nyligen påbörjat en framgångsrik karriär som undersökande reporter med världen som arbetsfält. Hennes tidigare lärare beskriver henne som beslutsam, nyfiken och passionerad. Inom kort ska hon resa från Köpenhamn till Peking med sin pojkvän.
Hon ska bara skriva ett reportage om en ubåt först.
När Kim Wall mördades av Peter Madsen i augusti 2017 väcktes ett outsinligt intresse hos medier och allmänhet. Den logik som belönar det spektakulära på bekostnad av sammanhang förvandlade Madsen till en huvudperson det skrevs spaltmeter om, medan Kim Wall ibland förminskades till sina sista stunder i livet.
Tack vare familj, vänner och kolleger har hennes liv och gärning ändå lyfts fram under året som gått. Inte minst genom Kim Wall Memorial Fond som upprättats för att stödja unga journalister som arbetar i hennes anda.
LÄS MER:Ingrid Wall minns den första ovissa tiden
Nu utkommer Ingrid och Joachim Wall med en bok som hedrar dotterns minne. Syftet är att Kim ska bli ihågkommen som ”den briljanta journalist och kvinna hon var, inte som det offer hon tvingades bli”.
Här berättar föräldrarna om den ambitiösa studenten på gymnasiets IB-program, om tiden på prestigefyllda skolor i London och USA, liksom om de många resorna till Indien, Sri Lanka och Kina som hon genomförde. Genom att fylla på med detaljer om vilken sorts penna hon föredrog att skriva med (Muji), att hon en gång tog sig an en hemlös katt och om hur hon tillsammans med sina vänner inredde sin lägenhet i Williamsburg, gör de sitt bästa för att levandegöra henne bortom tidningsrubriker och förundersökningsdetaljer.
När vännernas och familjens minnesbilder sammanställs framträder en omtyckt och älskad kvinna med stort rättspatos och intresse för berättelser som låg bortom allfarvägarna. Det är uppenbart att hon hade förutsättningar att på allvar göra skillnad i världen genom sitt arbete som journalist.
Saknaden och förlusten är enorm, men författarna lämnar liten plats för hämndbegär och hat. Ingrid och Joachim Wall berättar om hur de pendlar mellan hopp och förtvivlan de där första dygnen när ingen visste vad som hade inträffat. Under månaderna som går låter de inte Peter Madsen bli något annat än en ointressant skuggfigur, en det inte är mödan värd att lägga energi på eftersom han redan kostat familjen så mycket.
LÄS MER:Danskt förlag ångrar böcker om Kim Wall
De sitter några meter från honom i rättssalen när makabra detaljer ur förundersökningen gås igenom – och det tycks som att det enda sättet för dem att klara sig igenom rättegången på är att träda in sina roller som professionella journalister när de ska beskriva processen.
Det leder till några av de mest smärtsamma partierna i boken.
Det är också svårt att sammanfatta en människas liv när hon själv inte längre kan föra ordet, särskilt när det rör sig om en människa vars profession det var att uttrycka sig genom språket.
Men Ingrid och Joakim Wall gör sitt yttersta, de närmar sig mellan raderna en sorg som är bottenlös – men hittar också tröst och hopp hos människor världen över som bär med sig minnet av människan och reportern Kim Wall.
Varken boken eller arbetet med minnesfonden kommer att göra henne levande igen, men förhoppningen är att andra ska ta vid och genom sitt arbete göra skillnad i världen.
Enligt Reportrar utan gränsers statistik var Kim Wall en av 65 journalister som 2017 dödades när de utförde sitt arbete. Ingen av dem förtjänar att bara ses som siffror i statistiken. Det boken om Kim Wall lyckas med är att skapa en liten smula upprättelse åt dem alla. Det finns ljus i det.
