Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett svårt mästerverk

Det krävdes fyra år och en del omvägar innan Holis nya album Drifting on a Timeline blev klart. Sångaren Ricky Sokhi förklarar varför det dröjde så länge.

Ni har bytt namn från Happy Hands Club till Holi. Varför?
- Det finns flera anledningar. Den största är att vi tröttnade. Det är fyra år sedan vi släppte vår debut, så det blev en naturlig övergång. Vi ville inte göra comeback som Happy Hands Club och kommer inte att spela något av vårt gamla material.

Fyra år, varför tog det så lång tid?
- Jag var lite besviken på hur det blev med första skivan och hade nog orealistiskt höga förhoppningar på den. Nu i efterhand tycker jag att det inte kunde blivit bättre, men då ville jag annorlunda. Så jag skrev hela detta albumet 2012, utan att någon visste att jag höll på med det. Jag ville också producera den själv, men visste inte hur, så jag hoppade på en producentutbildning på ett år. Jag såg till att jag inte hade någon annan att skylla på än mig själv om det skulle gå dåligt.

Ni är sex personer i Holi. Hur reagerade de andra i bandet?
- När jag var klar med demoinspelningarna, spelade jag in alla bandmedlemmar en och en, de fick inte höra helheten förrän allt var klart. Jag var rätt så säker på att vi skulle vara max tre kvar i bandet efteråt, eftersom jag var så bestämd med hur jag ville jobba. Men alla blev stolta och nöjda. I efterhand har jag tänkt att fan vad dumt det var, men det var viktigt för mig att göra det så och jag tror inte jag hade kunnat bli lika tillfredsställd av skapandeprocessen annars.

Enligt ert skivbolag Luruxy är Drifting on a timeline "ett mästerverk som kräver några lyssningar". Håller du med?
- Ja absolut. Alla som jobbat med albumbet håller helt med. Det är inte riktigt hits som slår en vid ansiktet i första lyssning, de flesta låtar tog några lyssnar till och med för de i bandet. Men jag hoppas att någon har tålamod...

Ville du göra en svår skiva?
- Majoriteten av oss i Holi gick Hvitfeldska musik på gymnasiet och där skulle alla spela svår jazz och ha skolkonserter där hela rummet skulle stanna upp och säga wow. Det kan bli så himla krystat, så jag tog ett aktivt beslut att inte försöka imponera på någon. Jag kopplade bort självcensuren, slutade försöka se mig själv utifrån när jag skrev. När man slutar tänka så blir det mer introvert och logiskt för en själv, men kanske svårare för en större skara.

Skivan släpps även i Japan, där er debutskiva med Happy Hands Club sålde guld. Blir ni Big in japan nu?
- För att kunna vara i musikbranschen måste man lära sig att inte ta ut något i förskott för att överleva. Jag tar inget för givet förrän vi har en flygbiljett i handen!