Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/8

Eric Saade levererade starkast i premiären

Uno Svenningssons dag i Så mycket bättre bjöd på ett pärlband av hittar från hans långa karriär. Johanna Hagström sätter betyg på tolkningarna.

Anders Wendin: Tro på varann

Betyg: Två fyrar

Det var fint på originalet när Eva Dahlgren sjöng den mörka stämman och Uno den ljusa. Anders Wendin har också mycket känsla i verserna, då det känns som att han upplevt varje ord han sjunger, medan refrängen blir lite mycket Lundell på sommarturné för min smak. Bra energi, dock.

 

Sabina Ddumba: Vågorna

Betyg: Tre fyrar

Sabina Ddumbas röst är verkligen läcker, när hon gör en popsoulig version av Vågorna som låter som om Eric Gadd har fått sätta tänderna i Svenningssons hit från 2001. Det blir väldigt snyggt ... men lite lättglömt.

 

Eric Saade: Allt man kan önska sig

Betyg: Tre fyrar

Se där, ja! Eric Saade släpper ifrån sig den roligaste tolkningen hittills. Han har gjort om låten ordentligt och verkligen stöpt den i sin egen danspopsform. Den här skulle han kunna få en habil radiohit med vilken dag som helst, troligen redan ikväll. Närmast en fyra av tolkningarna.

 

Tomas Andersson Wij: I en annan del av världen

Betyg: Tre fyrar

En oväntat dansant version, som Tomas Andersson Wij levererar med en snyggt och omsorgsfullt ihopsnickrad, svävande ljudmatta. Bra jobbat! Dock upplever jag varken den prilliga popkänslan i Saades version eller den bitterljuva stämningen i originalet.

 

Kikki Danielsson: At the border (Under ytan)

Betyg: Två fyrar

Heja Kikki Danielsson, som slår till med en tolkning på engelska. Så oväntat. Och hon har en fin twang i rösten som passar bra till låten. Däremot funkar det lätt karibiska gunget ungefär lika bra som lingonsylt till Korv Stroganoff.

 

Icona Pop: Det måste gå

Betyg: Tre fyrar

Icona Pop testar ny mark genom att sjunga på svenska för första gången, vilket fungerar alldeles utmärkt. Svenningssons anthem stöps om till elektropop med baktaktsgung och la-la-la-la. Inte så dumt, men liksom i Andersson Wijs tolkning tappar låten lite av sitt tryck i omgörningen.