Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

En trivsam dos av världsstjärnan

Hanna Jedvik har lyssnat på Sommar i P1 med José González och konstaterar att han avhandlar både människans roll i universum och levererar en stor portion religionskritik.

Ingen har väl någonsin anklagat musikern och låtskrivaren José González för att vara extrovert. Vare sig i sin offentliga person eller i sitt musikaliska uttryck. Snarare är det hans stillsamma, introverta musik som varken söker bekräftelse eller igenkänning som har rönt framgångar världen över. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Likadant är det med hans Sommar i P1. Programmet, som närapå mumlas fram på klingande göteborgska, blir till en vindlande resa inuti José González hjärna. Och just hjärnan – dess uppbyggnad och hur den fungerar är också ett ämne som han ägnar en hel tid sändningstid åt och som tycks ligga vår sommarvärd varmt om hjärtat.

I övrigt blir programmet till stor del en serie associationer som kastar sig mellan människans roll i universum, José González närmande till musiken och en stor portion religionskritik. Sällan har stringensen lyst med en sådan frånvaro i ett sommarprogram. 

För den som hänger med i de vetenskapliga begreppen, alla snabba vändningar och de färdigtänkta, blixtsnabba resonemangen väntar däremot en trivsam dos av den inåtvända världsstjärnan.