Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

En trivsam dos av världsstjärnan

Hanna Jedvik har lyssnat på Sommar i P1 med José González och konstaterar att han avhandlar både människans roll i universum och levererar en stor portion religionskritik.

Ingen har väl någonsin anklagat musikern och låtskrivaren José González för att vara extrovert. Vare sig i sin offentliga person eller i sitt musikaliska uttryck. Snarare är det hans stillsamma, introverta musik som varken söker bekräftelse eller igenkänning som har rönt framgångar världen över. 

Likadant är det med hans Sommar i P1. Programmet, som närapå mumlas fram på klingande göteborgska, blir till en vindlande resa inuti José González hjärna. Och just hjärnan – dess uppbyggnad och hur den fungerar är också ett ämne som han ägnar en hel tid sändningstid åt och som tycks ligga vår sommarvärd varmt om hjärtat.

I övrigt blir programmet till stor del en serie associationer som kastar sig mellan människans roll i universum, José González närmande till musiken och en stor portion religionskritik. Sällan har stringensen lyst med en sådan frånvaro i ett sommarprogram. 

För den som hänger med i de vetenskapliga begreppen, alla snabba vändningar och de färdigtänkta, blixtsnabba resonemangen väntar däremot en trivsam dos av den inåtvända världsstjärnan.