Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Per Magnus Johansson, chefredaktör på kulturtidskriften Arche och Sven-Eric Liedman, professor emeritus på idéhistoriska institutionen vid Göteborgs universitet är författarna till En spricka i språket. Bild: Emelie Asplund
Per Magnus Johansson, chefredaktör på kulturtidskriften Arche och Sven-Eric Liedman, professor emeritus på idéhistoriska institutionen vid Göteborgs universitet är författarna till En spricka i språket. Bild: Emelie Asplund

En spricka i språket ställer fel diagnos på samtiden

Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johanssons bok om Freud och Marx roll i vår tid är snarare en trevlig biprodukt av en stimulerande vänskap än en relevant idébok, tycker GP:s Björn Werner.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sven-Eric Liedman och Per Magnus Johansson är två göteborgska intellektuella giganter. Liedman, har varit en mycket inflytelserik del av universitetets idéhistoriska institution sen 70–talet. Johansson är chefredaktör för årets kulturtidskrift 2018 Arche och grundare av Freudianska föreningen.

I en stad så liten och andefattig som Göteborg hade de båda förstås bara två val: bli vänner, eller bittra fiender och konkurrenter. De har valt det tidigare. Deras första gemensamma publicering: En spricka i språket är på många sätt en frukt av deras många och långa samtal med varandra, som de själva antyder i ett inledande kapitel.

Författarna vill, påstås det, med boken visa att Karl Marx och Sigmund Freud fortfarande har bäring på en tid som präglas av snabba kickar, platta människobilder och oreflekterade beslut.

Om det inte hade varit för att det var Liedman och Johansson som kommit med påståendet hade många redan där höjt ett frågande ögonbryn. För visst lever både Marx och Freud i vår samtid, inte ens illa dolt. Bernie Sanders, en man som kallar sig socialist, var så sent som 2016 inte långt ifrån att bli demokratiska partiets representant i vänsterskräckens hemland USA. Och de utdragna introspektiven är verkligen fullt tillgängliga för dem som vill det. Knausgård, en av vår tids stora författare, har blivit det just genom att nogsamt vända ut och in på sig själv. Tiden är inte helt ur led bara för att det också finns Trump, Fortnite och Första dejten.

Kanske är det inte heller det som Liedman och Johansson menar. Det är möjligt. Men om det får vi inte heller mycket veta, eftersom den korta boken istället för att tydlig bemöta sin egen anklagelse mot samtiden levererar en idéhistorisk promenad av förvisso intressanta men obskyra utläggningar om hur Marx respektive Freuds tankar förvaltats under 1900-talet. En lång rad tänkare passerar i revy. När författarna tidvis lyckas att väva ihop Marx och Freuds idégods kring alienationens centrala roll i de bådas teoribildning uppstår en liten låga. Men oftast inte. Med tanke på att Marx, som de själva nämner, bara intresserade sig för samhälleliga strukturer och Freuds teorier rör individen är det förstås svårt att hitta beröringspunkter. Men i så fall, varför alls ställa dem bredvid varandra?

En viktig samtida idébok är En spricka i språket alltså inte. Men visst är det lätt att bli avundsjuk på de Johanssons och Liedmans uppenbart väldigt stimulerande vänskap.