Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Entreprenörsduon Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya. Deras framgångssaga berättas i boken Miljardmakarna.

En framgångssaga har också en baksida

Vem som helst kan förverkliga sina drömmar om de tror tillräckligt intensivt på dem, är bokens budskap. Men här finns också en mörkare sida, viljan att hela tiden lägga vinst till vinst, menar Sinziana Ravini, som läst Miljardmakarna.

Bok

Emma Ahlén Pouya
Miljardmakarna, flyktningarna som byggde ett affärsimperium
Brombergs

Jag har alltid haft svårt för framgångssagor. De bygger alltför ofta på sötsliskiga idealiseringar och förutsägbara berättelsekurvor. Nu har Emma Ahlén Pouya skrivit framgångssagan Miljardmakarna, flyktingarna som byggde ett affärsimperium, som handlar om två flyktingsbarns väg från den iranska diktaturen till den svenska finansvärldens miljardrike. Saeid Esmaeilzadeh och Ashkan Pouya har kommit att inkarnera det vi skulle kunna kalla The Swedish dream. 

Handlingen börjar år 1982 med en strapatsrik resa över de snötäckta kurdiska bergen. Vi får följa den åttaårige Saeid, hans föräldrar och hans lilla syster, som färdas på hästar, ledda av smugglare i "Alladinbyxor". Rätt vad det är, upptäcker de att lillasystern är försvunnen. Efter en panikartad stund, hittar de henne igen, orörlig bland snödrivorna. Efter en rad upplivningsförsök, vaknar hon till liv igen, och de kan fortsätta färden framåt, till Istanbul och slutligen Sverige, hela tiden beledsagad av faderns ord: ”En dag min son, skall vi ta tillbaks den frihet som stals från oss”. 

Berättelsen sammanflätas hela tiden med Ashkans historia, livet i Iran med farmodern, den lilla systern, den ängsliga modern och den ständigt förföljde och fängslade fadern. Även han lyckas fly landet med sin familj och komma till Sverige. Det dröjer inte länge förrän de två familjerna börjar umgås, och de två pojkarna blir oskiljaktiga vänner.

Med tiden bestämmer de sig för att göra något stort av sina liv och påbörjar sina respektive universitetsstudier. Saeid läser kemi och Ashkan ekonomi. När Said blir doktorand, misslyckas ett av hans experiment, men i misslyckandet sker de otroliga – han har råkat framställa världens hårdaste glas. Tillsammans bestämmer de sig för att söka patent och för att så småningom bygga en startup-företag som kan både tillverka och distribuera produkten världen över. Det blir förstås lättare sagt en gjort, men på vägen lär de sig en rad läxor, som till exempel att det är bättre att dela kostnader med potentiella kunder. Många företag har en motsatt strategi. De vill hemlighålla innovationen för marknaden tills den är färdig, men dessa, skriver författaren, riskerar då att utveckla en produkt som ingen behöver. 

De orädda innovatörerna lär sig också att skaffa solida och oväntade partners, som till exempel Arrheniuslaboratoriet vid Stockholms universitet där de får experimentera fritt, mot en liten lokalkostnad. Sen börjar det riktiga racet. Uppköp av bankaktier mitt i bankkrisen och investeringar i olika bolag. Vissa möten förvandlas till riktiga nagelbitare. Ibland blir de lämnade i sticket. Folk drar sig ur i sista stund, eller kräver omöjliga koalitioner. Men till slut kommer de ut segrande, tack vare tålamod och kampvilja. Deras investmentbolag Serendipity hyllas av alla, även Kungen. I en föreläsning som Ashkan håller en kväll säger han: ”Alla historiska imperier har haft en algoritm, det vill säga ett arbetssätt som gjort att de kunnat bli extremt stora och framgångsrika”. Hur ser deras algoritm ut? ”Think big”, ”Test fast”, ”Fail small” och ”Learn rapidly”.

Bokens slutgiltiga budskap är att man aldrig skall acceptera världen så som den ser ut. Vem som helst kan förverkliga sina drömmar om de tror tillräckligt intensivt på dem. Men här finns också en mörkare sida, viljan att hela tiden lägga vinst till vinst. Jag blir förvånad över bristen av reflektion över de som har och de som inte har, samt avsaknaden av en mer humanitär omfördelningsanda. I en passage i boken, besöker Saeid och Ashkan Istanbul, där de möter en massa flyktingar. Men de gör inte så mycket mer än att ge dem lite pengar. Det finns många sätt att vara framgångsrik på, och en av dem, är konsten att förvalta hjärtats plånbok.

En sak som Saeid och Ashkan skulle kunna ägna sig åt, är uppfinnandet av nya arbetsstrukturer och jobbtillfällen för Sveriges både gamla och nyanlända flyktingar. När Grekland drabbades av krisen, investerade de i Greklands motsvarighet till Svenska Spel och den grekiska börsen, som var kraftigt undervärderade. Det är dags att uppfinna en ekonomisk vision som kan ta sig an den kraftigt undervärderade människan. Först då kan vi tala om en sann och djupgående innovation och om en hållbar ekonomisk utveckling. 
Ja, vi befinner oss långt ifrån the Swedish Dream, men vi kan i alla fall lugnt konstatera, att det finns nyskapande personer i det här landet som skulle kunna revolutionera företagsvärlden genom ett sant humanitärt perspektiv.