"För snart 15 år sedan besökte jag och min bror Alexander Kapstaden i Sydafrika för att visa vår film 'Malcolm' vid Molweni Township Film Festival, som arrangeras av och för de som bor i kåkstäderna. Apartheidsystemet är avskaffat, men det ekonomiska och sociala förtrycket finns kvar. Skyltarna 'Blacks in the back of the bus' är borta, i stället är det dyrare att sitta framme i bussen. Svarta sitter därför fortfarande längst bak.
Dem vi träffar beskriver sina filmer som: 'vi har bara en kula medan fienden har massor av ammunition, därför måste våra filmer vara träffsäkrare'. I det sammanhanget, där det är ett ständigt krig mot fiender som aldrig har straffats, sitter vi med vår lilla film om en pappa som vill ge en present till sin son. Jag skäms. Har jag inget viktigare att komma med? Men de andra verkar tacksamma för en film som berör på en mänsklig nivå, utanför kampen.
Senare visar en av Nelson Mandelas medfångar oss runt på fängelseön Robben Island. Han berättar att de mest sadistsiska fångvaktarna numera äger stora företag, medan han fortfarande är kvar i traumat, i cellen. Vi gråter. När vi lämnar ön hoppar båten på svallvågorna. Vi går ut på däck och låter vattnet skölja över oss. Då kommer insikten - våra föregångares och Mandelas kamp handlar om att vi inte ska behöva kämpa på samma sätt som dem. Vi ska kunna berätta våra historier i fred.
Där slutade jag skämmas för att ha gjort en film som ’bara' handlade om en far och en son. Den var viktig, även om den inte var politisk eller handlade om kampen."
Ålder: 41 år.
Från: Kampala, Uganda. Växte upp i Uppsala och Helsingborg.
Gör: Regissör och långfilmskonsulent vid Svenska Filminstitutet.
Plats: Kapstaden, Sydafrika.
