En rolig bok om vardagen. Så enkelt, ja, nästan lite vanvördigt, skulle man kunna beskriva James Joyces 800 sidor tjocka roman Ulysses efter att ha läst En dag i Dublin, en nyutkommen antologi om detta modernismens portalverk som, med T.S. Eliots ord, ”ödelade hela 1800-talet.”
Och dagen som antologins titel syftar på är just idag, den 16 juni, den dag som Ulysses utspelas på 1904 och som under namnet Bloomsday (efter huvudpersonen Leopold Bloom) firas varje år av alla Joyce-nördar, inte minst i Dublin.
En dag i Dublin består av 18 kapitel (förstås, lika många som i Ulysses), från början framförda som föredrag på Humanisten vid Göteborgs universitet under en heldag 2012 på temat Joyce och Ulysses. Litteraturvetare, idéhistoriker, religionsvetare och en matskribent (Jens Lind om den där stekta njuren som Bloom tillagar …) redogjorde för olika infallsvinklar på 1900-talets mest beryktade och inflytelserika roman. Nu är föredragen samlade i bokform.
Det är en fin antologi som berikar den egna läsningen av Ulysses. Låt mig börja med min inledande mening – ”en rolig bok om vardagen”. Kan man koka ner Ulysses till det? Jag gör det med hjälp av teologen Ola Sigurdson som i kapitlet Teologiska parodier undersöker James Joyces kopplingar till den medeltida filosofen och teologen Thomas av Aquino och landar i slutsatsen att Ulysses faktiskt är ”rolig på riktigt”, inte bara akademiskt snobbrolig, och att boken, och här tar Sigurdson hjälp av den färgstarke litteraturteoretikern Terry Eagleton, är en hyllning till den vanliga människan och dennes vardag. Att denna hyllning är ett modernistiskt fyrverkeri utan motsvarighet har gjort Ulysses till en favorit på akademiska seminarier men också givit den ett oförtjänt rykte som svårbegriplig.
James Joyce roman, som speglar Homeros Odyssén på ett infernaliskt och inte alltid självklart sätt, berättar om en dag i Leopold Blooms liv. Han vardagsvandring i Dublin skildrar Joyce med en mängd olika litterära stilar och den mynnar ut i den otrogna hustrun Mollys berömda stream of consciousness-monolog. Romanen var en skandal när den kom ut 1922, dess beskrivningar av kroppen och alla dess, i romankonsten tidigare onämnda, funktioner gjorde att den förbjöds i både USA och England. Litteraturvetaren Mats Jansson inleder En dag i Dublin med en föredömligt glasklar introduktion till romanen, dess tillkomst och enorma genomslag.
Jag fastnar också för litteraturvetaren Lisbeth Larssons och genusvetaren Ingrid Holmquists feministiska läsningar av Ulysses, som görs med hjälp av den sam-tida Virginia Woolfs förhållande till Joyces roman. Woolfs klassiker Mrs Dalloway har ibland påståtts vara en imitation av Ulysses – Lisbeth Larsson ser den som ett genmäle och menar att de lagda bredvid varandra kan läsas som ”mäns och kvinnors skilda villkor och de olikartade livshållningar som är kopplade till deras kön.” Ingrid Holmquist gräver vidare i Virginia Woolfs ambivalens inför Joyce, den som leder fram till Woolfs omdöme att Ulysses är ett ”uttryck för en omogen, pubertal, manlighet”.
Ja, det finns förmodligen lika många infallsvinklar på Ulysses som det finns läsare. 18 av dem är som sagt samlade i antologin En dag i Dublin – sammantaget en utmärkt introduktion till en av världslitteraturens milstolpar.
Fotnot: Flera medarbetare på GP:s kultursida medverkar i boken som därför gästrecenseras av Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.
