Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En av vår tids största underhållare

En av vårt lands största underhållare och visdiktare i modern tid, Povel Ramel, har avlidit efter en tids sjukdom. Den 1 juni fyllde han 85 år.


Efter sig lämnar han en stor produktion av sånger och texter, många av dem odödliga. Johanssons boogie woogie vals, Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Gräsänklingsblues, Tjo, vad det var livat i holken, Underbart är kort, Följ mig bortåt vägen, Digga Darwin, Ta av dej skorna, Den sista jäntan, Varför är det ingen is till punschen är bara några få av kanske flera 100 sånger vi minns.

Povel Ramel har skrivit cirka 1 000 visor. Tacka hans faster Elsie Virgin för det; hon uppmanade honom att välja musiken. För egentligen skulle han ha blivit tecknare. De två åren i tecknarskola var egentligen onödiga, har Povel sagt. Hans faster insåg att det var musik han ville ägna sig åt.

Povels föräldrar hade omkommit i en trafikolycka 1938 och han växte upp i ett advokathem på Östermalm i Stockholm. Fastern blev nu ansvarig för 16-årige Povels vidareutbildning och uppfostran. Povel hoppades på en framtid som jazzpianist. 1939 ställde han upp i Aftonbladets talangtävling Vi som vill upp. Året därpå fick han engagemang som krogpianist. Han spelade också i ensembler på krogar.

Povels karriär började bland annat på Långedrag i Göteborg.

- Jag var en glad amatörpianist som fick åka landet runt och spela på olika krogar, berättade han i en intervju i GP år 2002. Vi spelade jazz, men snarare fungerade den som dansmusik.

Radio och grammofonskivor blev viktiga språngbrädor i Povels utveckling. Han var en tid anställd på radion och producerade bland annat Frukostklubben och lanserade Fyra kring en flygel och Jakten på Johan Blöth. Han turnerade i parker, var också flitig som låtskrivare.

Epoken Knäppupp-revyer föddes på Lorensbergs cirkus i Göteborg 1952. Revyn hette Akta huvet. Skälen att välja Göteborg var flera. Povel visste att publiken i Göteborg var roligare än i Stockholm.

- Det var viktigt. Ett annat skäl var att Lorensbergs cirkus var en lämplig lokal för oss. Vi gjorde också rätt. Än i dag stämmer det att publiken i Göteborg är bäst i landet, sade Povel 2002.

I Akta huvet kom Povel inåkande på en stålvajer över publiken.

Akta huvet blev en stor succé. I 16 år rådde Knäppupp- och Ramelfeber, under de första tio åren såg fem miljoner svenskar Knäppupprevyerna.

Den första Knäppupprevy följdes av en lång rad succérevyer och underhållningssatsningar. Povel blev en portalfigur i svensk underhållning. Låtskrivandet utvecklades mer och mer. Enligt Stim har det blivit mer än 1 000 visor.

Povels sätt att behandla svenska språket är berömt. Hur han hittade orden förklarade han så här:

- Av nödtvång skapar jag nya ord och uttryck. Det uppstår när man måste få ihop en text. Svenska språket roar mig mycket och det är rikt. Man lär sig att hitta orden som inte används så ofta.

Hur vill du bli ihågkommen?
- Ja, hur? Jag hoppas att en del av mina visor lever vidare. Det är ju också ganska tidlösa och upptäcks av nya generationer. Jag har aldrig ägnat mig åt politisk satir. När jag började gisslade alla revyer politiker, därför undvek jag det. Jag tycker inte att mina visor ska behöva förklaras för att förstås. I dag är så fallet med exempelvis flera av Karl Gerhards texter. Jag har mera ägnat mig åt att skoja med företeelser i samhället. Visor som inte blir sjungna dör ju, det har jag skrivit om en gång. Och det är sant.

1941 fick han sin första visa framförd i en revy i Stockholm. Povel var verksam in i det sista och skrev nya texter, om inte med samma intensitet som tidigare. Han blev alltmer självkritisk - han ställde enorma krav på sina texter.

Göteborg låg honom varmt om hjärtat. När staden firade 350-årsjubileum 1971 skev han visan Göteborg har fest. 1996 gjorde han tillsammans med Tomas von Brömssen, Maria Lundqvist med flera Kolla Klotet, som hade urpremiär i Göteborg.

Hösten 2005-2006 turnerade han med föreställningen Povel Ramel à la carte! Povel intervjuades om sitt liv och sin produktion av Stephan Lundin och sonen Mikael och två musiker spelade och sjöng. Bland annat framförde Povel egna kända texter till helt andra Ramel-melodier, exempelvis Titta det snöar sjön på melodin Måste vägen till Curacao gynga så. I november förra året gästspelade Povel à la carte! på Lorensbergsteatern i Göteborg. Povel var i strålande form, min recension avslutades med följande ord: "Det är bara att ta av kepsen för Povel och buga och tacka".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.