Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/1

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Emma Knyckare är ett geni"

Emma Knyckare vet hur man skapar uppmärksamhet, vet hur man skapar debatt, vet vilka knappar man ska trycka på för att provocera. I början av juli, efter ännu en Bråvallafestival med misstänkta våldtäkter och sexofredanden, tog hon initiativet till en helt mansfri festival. Då brann det till i skallarna hos rätt många – män. Jag säger - GO EMMA!

Är alla män våldtäktsmän? Är alla med en snopp i skrevet monster på två ben, vandrande och dreglande varelser med ett för ögonen, att hitta en tjej att förgripa sig på?
Så klart inte.
Men tillräckligt många av oss har någon felkoppling i hjärnan som gör att festivaler, konserter, krogar och idrottsevenemang kan förvandlas till kladdiga och osäkra platser för halva befolkningen. Emma Knyckare reagerade, som så många andra, kvinnor som män, på att den här sjuka kulturen tillåts breda ut sig. Det började med en tweet:
”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?”
Och jäklar vilken fart det blev. Samtliga svenska nyhetsförmedlare hakade på, utländsk media vaknade och nätets olika sociala medier höll på att implodera.

Knyckare fick mycket stöd, flera artister anmälde sig frivilligt för att medverka i festivalen. Men självklart började det också mullra i de manliga leden, där ord som ’manshat’, ’diskriminering’, ’tokfeminism’, ’flata’ och rätt mycket grövre uttryck luftades. Jag tycker att Emma Knyckare är ett geni. Hon använder sin plattform för att på allvar sätta fingret på ett samhällsproblem som ju egentligen inte handlar om vare sig festivaler eller krogar. Det handlar om män med en skruvad könsuppfattning, som tror att det är okej att knulla och tafsa även om den andra parten har en annan uppfattning.

Hur fixar vi det då? Det börjar så klart med uppfostran och skola, fortsätter med politik, förlegade stereotyper och osunda förhållanden till alkohol och droger. Det här kommer vi inte att lösa i sommar, eller i tid till nästa, eller den därpå…
Därför är det helt okej för mig om Emma Knyckare fixar en festival bara för tjejer. När så många kvinnor känner sig otrygga i sådana här sammanhang, varför ska de inte få arrangera en festival där de inte behöver känna så? Varför ska mina vänner som har döttrar tvingas sitta vakna till in på småtimmarna med hjärtat i halsgropen bara för att de släppt ut sitt barn på stan?
Jag ser inte problemet. Och ska vi vara ärliga är det väl redan så att vi män har ganska många fredade zoner. Hur många tjejer träffar ni på Sweden Rock till exempel? Och hur många kvinnor ser ni på ståplats i fotbollsallsvenskan? Företagens styrelser är inte direkt överbefolkade av kvinnor, va?

Tjejer/kvinnor/flickor/tanter/damer är dem i vårt samhälle som är vana vid att bli diskriminerade. Men det är 2017 nu och vi borde ha kommit längre än så här och vi borde gjort det i går eller i förrgår. Jag har själv förmånen att verka i miljöer där kvinnor tar stor plats. Och så gubbe jag är, önskar jag inget hellre än att vi en dag får ett samhälle där alla människor är lika mycket värda, där alla bedöms utifrån vem de är och inte vad de är, där alla kan gå på festival utan att behöva riskera att bli antastad.
Som musikälskare kan jag möjligen bli lite grinig för att jag inte får tillträde till Knyckares festival. Men jag får väl hänga utanför och lyssna på Patti Smith, Angel Olsen, Linnea Henriksson, Silvana Imam, Lucinda Williams, Anna Christoffersson eller vilka det nu blir som kommer att vara med… Emma Knyckare kommer från Rolfstorp, som ligger på en hyfsat bekväm cykelturs avstånd från havet, och frågar ni mig kan Varberg inte önska sig en bättre ambassadör.

Lite synd att det då blev Falkenberg som just nu tycks ligga först i spåret med att arrangera Knyckare-Festivalen, även om viljorna är stridiga där också och sista ordet ännu inte är sagt. Men nu är snöbollen i rullning och jag är övertygad om att vi till slut i alla fall får se en festival.

Tore Lund, frilansjournalist