Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Emma Karinsdotter | Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig

Emma Karinsdotter är helt klart en begåvning, skriver Elin Grelsson Almestad, men hon hade förtjänat mer hjälp på traven.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Emma Karinsdotter

Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig

Sadura förlag

Det är glädjande att människor i dessa svåra tider för bokbranschen väljer att starta nya bokförlag. Flera mindre förlag har gått i graven de senaste åren, senast var det X Publishing som kastade in hand­duken. Duon bakom Sadura förlag har en ambitiös målsättning om en utgivning på 10–15 titlar per år, såväl utländskt som inhemskt.

Emma Karinsdotters debutroman Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig är andra boken som förlaget ger ut. På många sätt är det en typisk debutroman. Miljöerna som skildras ligger nära författarens egen hemvist – Karinsdotter är verksam i musikbranschen och huvudpersonen är turnéledare. Språket är prövande och testar olika riktningar. Historien är relativt enkel: minnen av en destruktiv, förgörande passion hemsöker det numera trygga l­ivet med en stabil flickvän.

Karinsdotter är helt klart en begåvning. Jag kan önska att den begåvningen hade förvaltats bättre. Här finns många språkliga experiment, som upprepningarna som synliggörs redan i titeln, gott om metaforer och bilder, utskrivningen av ”dom” i stället för ”de” eller ”dem”. Samtidigt är språket på andra ställen ren bruksprosa, ibland med slitna klyschor och trötta formuleringar. Diskrepansen mellan experimenterandet och standardspråket blir för stort.

Här borde en duktig redaktör ha gått in och stramat upp. Rensat ut onödiga utvikningar och påpekat de ställen där rytmen i upprepningarna inte fungerar utan bara stör läsningen.För både Sadura förlags och deras författares skull bör de kanske inte bara satsa på nya och lovande författarskap, utan även förvalta deras texter med gott redaktörskap.

Till nästa roman kommer Karinsdotter att ha hittat den språkliga väg som hon här letar efter, men hon hade förtjänat mer hjälp på traven.