Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Emil Carlsson Rinstad går solo

Emil Carlsson Rinstad har releasespelning för sitt soloprojekt Silver Bell på Kulturhuset Kåken i Härlanda på onsdag. Tidigare har han bland annat spelat klaviatur för Maia Hirasawa, Kristoffer Ragnstam och Loney Dear.

Hur känns det att släppa eget?

- Det känns jätteroligt, det är den här musiken jag alltid velat göra. Jag är pianist från början och det har varit lite skrämmande att börja sjunga. Bara att klämma i under refränger har känts superläskigt förut. Man kan väl säga att jag gjort en utvecklingsresa de senaste åren.

Den 20 mars släpps albumet Silver Bell. Hur låter det?

- Eftersom jag har samlat på mig låtarna under flera år är det väldigt olika sound. Men det är en mix av suggestiv pop, indiekollage, vissa psalmharmonier och några glada bagateller. Jag hoppas att det ska bli en bra helhet. Min största förebild är George Harrison som alltid lyckats blanda ett stort allvar med charm och glimten i ögat.

Du är 35 år fyllda. Varför kommer debuten just nu?

- Jag har nog inte vågat tidigare. Men nu när jag tagit steget känns det skönt. Man får verkligen vara sig själv vilket har varit svårt tidigare. Det har alltid varit någon annan som har hållit i trådarna.

Vad handlar dina texter om?

- Man kan väl säga att de handlar om frigörelsen från uppväxten. Jag har gått till botten med mig själv, kan man säga. När jag släpper min andra skiva kommer den nog att vara något mindre självupptagen, haha.

Hur har arbetet med skivan gått till?

- Jag är pappaledig nu vilket har gjort att jag kunnat fokusera en hel del på skivan. Jag har märkt att jag har gått upp i projektet på ett nästan osunt sätt. Allt från skivomslag till minsta ljud är noggrant genomtänkt. När man ser tillbaka på det märker man hur kul det faktiskt har varit.

På youtube: http://www.youtube.com/watch?v=pd7CWJ2mkaA

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.