Som en hungrig varg kastar sig den sju och en halv månader gamle Edward Blom över pommes frites och wienerschnitzel när burkmaten tagit slut.
13 månader gammal lär han sig öppna skafferidörren.
Tio år gammal lagar han femrättersmiddagar.
Bloms Vinterprat handlar om hans relation till mat. Jag hör om rundrökt ål, långlagrat kött, färsk gåslever och resor i DDR (vodkaflamberad oxfilé), USA (skivade buffeltestiklar med blåbärsöl), Frankrike (skaldjursplatå).
Han berättar om turkisk lammhjärna, kanin inlindad i fläsk, tryffelveckor och sin filosofi om att champagnen ska drickas upp innan någon annan tömmer vinkylen och gåslevern avnjutas som vore det sista burken. Om gödkalven är slut på restaurangen blir Blom frustrerad i dagar. Men jag blir övermätt.
Han har dessutom fel i att ostronens smak inte motiverar priset. Till skillnad från det mesta Blom glufsat i sig under de här 87 minuterna, är de gratis eftersom västkusten nu fylls av japanska jätteostron. Att äta upp dem är inte bara fantastiskt gott utan dessutom en god gärning som räddar kvar blåmusslorna längs Bohuskusten.
