På fredag har Jerry Williams nya krogshow Dynamite premiär på Rondo i Göteborg. Det är åtta år sedan Jerka senast gästspelade i stan, en lång tid kan tyckas, men när det handlar om Jerry Williams är tiden flexibel och ett närmast relativt begrepp.
Tidningen Land har skickat ett reportageteam till Göteborg för att porträttera Jerry Williams när han repar på Rondo. De har ett tåg att passa så GP låter kollegorna från veckopressen gå före. Man ställer ju upp. Eller? Big mistake. När deras överenskomna halvtimme sträckts ut till en dryg timme traskar vi helt sonika in i logen och hintar lite fint att teamet nog borde tänka på det där tåget.
När Rolling Stones kravlade ur sitt dinosaurieägg på våren 1964 hade 22-årige Jerry Williams från Solna redan lärt sig att bära upp ett par solglasögon, släppt fyra album och tagit över de svenska topplistorna från Rock-Ragge.
- Jag slutade som lärling på rörfirman -61 och slog mig in på Tio i topp -62. Sedan dess har jag faktiskt levt på musiken.
Enligt historieböckerna slog rocken igenom 1956 men för Erik Fernström, som det stod i passet, dröjde det ännu ett år. Fast då slog det till desto hårdare.
- Jag hörde Long tall Sally med Little Richard och det sade bara pang! Vad f..n var det? Allt som fanns innan bara rök. Du vet, jag var 15 bast och höll på att lira kvarpa och sånt där.
... Kvarpa?
- Klarinett. Men det gick bort direkt. Alla torskade ju på rocknroll, till och med 20-åringarna, och jag kände med en gång att jag ville bli en del av den där scenen.
Little Richard, Elvis Presley, Tommy Steele ...
- Tommy Steele?! Jag hackade nog i mig en del konstiga grejer men Tommy Steele, näe vad f..n, det var ju bara brudar som gillade honom. Jag minns att Aftonbladet hade nån läsaromröstning mellan Tommy Steele och Elvis och riggade röstningen så att Tommy Steele skulle vinna bara för att de hade bokat in honom på nån gala i Eriksdalshallen. Jag menar, de kunde ju glömma att få dit Elvis, ha ha!
På den tiden, i slutet av 50-talet, hängde Erik Fernström som alla andra på musikklubben Nalen. Han uppträdde i olika talangtävlingar och upptäcktes av Little Gerhards band, tillika Nalens husband. De började spela tillsammans när Gerhard var på soloturné med Bildjournalen.
- Vi lirade på ungdomsgårdar, i folkparker och överallt. Det var en bra skola.
Frånsett några år i slutet av 60-talet, då Jerry flirtade med soulmusiken, har han varit rocken trogen. Även om det inte alltid varit så fett när strålkastarna släckts och publiken riktat uppmärksamheten åt annat håll.
- Det har ju alltid funnits raggare i parkerna som lyssnat på oss, och vi har aldrig varit utan gig även när vi hamnade i bakvattnet så det dönade om det. Det går i vågor det där. Just nu finns ett rätt stort intresse för rocknroll och rockabilly.
Ett tecken på det är väl att snart 67-årige Jerry Williams fyller Rondo fyra kvällar i veckan under hela våren.
- Rockbagen är lättillgänglig och har alltid funkat att lira live, och nu kändes det kul att testa en krogshow med gott krubb och bra rockmusik. Dessutom är Rondo en kanonlokal, detta är haket som gäller! Här finns ingenting som är öken.
Han pratar så, Jerry Williams, som en gammal söderkis. Även om hjärtat finns i Stockholm ser Jerry fram mot att tillbringa våren i Göteborg. Han har hyrt en villa i Johanneberg och räknar med att fördela sin lediga tid mellan den italienska favoritkrogen på Sten Sturegatan och promenadstråken ute vid Delsjön.
- Göteborg är en skön stad. Jag får ingen spader här.
