Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Årets Nobelpris går till Bob Dylan som enligt Akademien, "skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”. Arkivbild.

Dylan – sprungen ur antikens dikt

Det blev en amerikan – men inte någon av de mest förväntade. När Svenska Akademien nu ger Nobelpriset i litteratur till sångpoeten Bob Dylan blir rockmusiken en gång för alla litteratur.

“The times they are a’changing, perhaps”, sade Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius till utländska reportrar i Börssalen, medan Dylan själv, ännu ovetande förmodligen låg och sov.

"Tyvärr ger inte Bob Dylan några intervjuer" meddelade skivbolaget Columbias pressansvariga TT några timmar senare.

Världspressen lär möjligen få fortsätta att hungra efter kommentarer från Nobelspristagaren som, enligt sitt spelschema på torsdagskvällen skulle framträda i Las Vegas.

Dylan blir, som en twittrare konstaterade, den förste Nobelspristagaren någonsin som också fått en Oscar, Pulizerpriset, flera Grammy-priser, ett Golden Globe-pris och dessutom är invald i Rock and Roll Hall of Fame.

Depp och pepp

Medan litteraturkritikern Per Svensson och författaren Karolina Ramqvist deppade över att Akademien inte lyfter fram en traditionell författare, tillhör Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala Universitet, dem som applåderar Akademiens val av pristagare men också beslutet att inkludera en litteratur som går utöver boksidorna.

- Om man tittar på betydelsen av ett författarskap har jag svårt att se hur någon skulle kunna överträffa honom. Han är en otroligt inflytelserik författare, säger Johan Svedjedal till TT.

- Litteraturens villkor, omständigheter och uttrycksmedel ändras hela tiden, att Dylan blev den han blev berodde ju först på att skivindustrin utvecklades. Det som är överraskande är att Akademien äntligen har tagit hänsyn till att 1900-talets tekniska utveckling har påverkat litteraturens möjligheter.

Poet och prosaist

Robert Allen Zimmerman växte upp i gruvstaden Hibbing i norra Minnesota och tog sig namnet Bob Dylan 1959. Även om det är som rockmusiker och sångpoet som han främst varit verksam är han publicerad både som poet och prosaist.

Musikaliskt är han sprungen ur den amerikanska blues- och folkmusiktraditionen, influerad av sångare som Robert Johnson och Woody Guthrie. Hans låttexter är besläktade med 1960-talets beatpoeter som Allen Ginsberg och Jack Kerouac, men Dylan har även hämtat inspiration från Arthur Rimbaud och de franska surrealisterna. I låten "Highlands" från skivan "Time out of mind" broderade han vidare på den skotske nationalpoeten Robert Burns.

"Ett poesipris"

Även de gamla grekerna skrev lyrik som skulle framföras, snarare än läsas, betonade Sara Danius efter tillkännagivandet. Poeten Gunnar Harding är inne på samma linje.

- Jag ser det som ett poesipris och sjungen lyrik är ju inget problem. Lyrik betyder ju faktiskt sång till lyra, det var ju så den uppstod en gång i tiden. Sapfo och alla de andra sjöngs ju, det vi har kvar är bara texterna, säger Harding som framför allt lyfter fram Dylans 1960-tal.

- Han förnyade verkligen sångtexterna, de blev mycket mer fantasifulla, det var då jag gillade honom mest.

Läses med örat

Ola Holmgren, professor emeritus i litteraturvetenskap, betonar att Dylans texter inte kan skiljas från rösten. Dylans litteratur är den som läses med örat. Holmgren tycker att han förkroppsligar den kanadensiske kommunikationsteoretikern Marshall McLuhans berömda fras "mediet är budskapet".

- Det är rösten, det är hans sätt att sjunga, det är den form han ger sina ord som är det unika med honom. Mediet är också musiken. Han får orden att rimma med musiken och musiken med orden. Det är svårt att bara lyfta ut ordens semantiska betydelse, det är också tonträffen med musiken, säger Holmgren.