Genom filmhistorien har bögar och flator varit helt osynliga, eller visats upp som endimensionella stereotyper. Den brittiske regissören Andrew Haigh bryter ny mark med relationsdramat "Weekend", där två killar som blir kära skildras som helt vanliga människor.
I "Weekend" möts Russel och Glen, två unga män i Nottingham som inte verkar ha så mycket gemensamt - förutom det faktum att de båda föredrar män. De går hem tillsammans, men det som kunde ha blivit ett engångsligg förvandlas till något mer: en helg av intensiva samtal och starka känslor.
-Jag tycker att början på en relation är en väldigt intressant period i någons liv. Man avslöjar så mycket om sig själv när man träffar någon, säger regissören Andrew Haigh.Jorden runt
På telefon från London låter han både genomsnäll och lite matt. Sedan världspremiären på kreddiga festivalen South By Southwest i Texas i mars 2011 har Haigh rest jorden runt med sin film. Efterfrågan har varit stor - medan de flesta filmer med homosexuella huvudpersoner hänvisas till gayfilmfestivaler och dvd-marknaden har "Weekend" fått biodistribution i USA, Frankrike, Tyskland, Polen, Brasilien och en rad andra länder.
-Man kan till och med se den på flyget nu, om man flyger med ett Hongkongbaserat bolag, säger Andrew Haigh och skrattar.Osynliga
Men att få filmen finansierad var svårt. Andrew Haigh fick höra att historien redan hade berättats, och den banbrytande tv-serien "Queer as folk" togs upp som exempel.
-Som att det inte fanns fler berättelser att berätta, fler människor att skildra! Det märkligaste är att jag tror att jag hade haft lättare att få pengar om Russell och Glen hade varit väldigt trassliga, och de hade gett sig ut på mordturné tillsammans. Men nu, när den handlade om två människor som blir kära, så blev det svårt.När Andrew Haigh växte upp i Yorkshire på 80-talet var homosexuella i stort sett osynliga på filmduken och i tv-rutan. Han tror att det är enklare för tonåringar idag att hitta någon att identifiera sig med, men att porträtten ofta är likartade och onyanserade.
-De är ofta arketyper och för det mesta handlar filmerna om "komma ut"-processen. Det är sällan man får se rollfigurer som bara råkar vara gay, och som lever sina liv som vem som helst.TT Spektra: Tror du att filmskildringarna påverkar den heterosexuella publikens syn på homosexuella?
-Absolut, särskilt om man inte känner några bögar och flator. Så är det ju med allt. Om man bara har sett fransmän på film och aldrig träffat någon, så formas ens bild av fransmän av det.I andra filmer om homosexuella är homofobin ofta ett stort tema. Men även om Russell och Glen diskuterar hur det är att leva som bögar i en värld anpassad för heterosexuella så drabbas de inte av våld eller kränkningar.
-Jag blir aldrig attackerad när jag kysser min pojkvän hejdå, säger Andrew Haigh. Sådan är verkligheten, i västliga demokratier har vi det faktiskt helt okej. Så många filmer om homosexuella slutar i tragedi, men jag tycker att vi också kan få lyckliga slut.