Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Under hela sin korta karriär pratade han om hur illa kvinnor behandlades av män och av samhället. I intervjuer lyfte han hur långsamt jämställdheten gick framåt och hur arg det gjorde honom.

Dotterns film om Kurt Cobain

Kurt Cobain: Montage of Heck missar att berätta en av de viktigaste historierna om Nirvanas frontman, anser Annah Björk. Nämligen den att jämte en av tidernas största musikikoner gick en lika politiskt ikonisk ung man.

Det har gått 21 år sedan Kurt Donald Cobain från Aberdeen, Washington, hittades i sitt hem i Seattle. Bland sina grejer, en mössa, ett par solglasögon, plånboken, fimpar och ett självmordsbrev perforerat av en penna, låg han död, skjuten i huvudet av sig själv. Hans dotter Frances Bean Cobain var bara ett år gammal. I dag är hon 22 år, har sin pappas självlysande ögon och är konstnär under psedonymen Fiddle Tim. Hon är också producent för dokumentärfilmen Kurt Cobain: Montage of Heck och den stora anledningen till att den har kommit till och blivit så intim som den är.

Läs också: Kurt Cobains inre får filmiskt liv

Trots det missar Montage of Heck att berätta en av de viktigaste historierna om Nirvanas frontman. Det som många inte tänker på i första hand – att jämte en av tidernas största musikikoner gick en lika politiskt ikonisk ung man. En man som vågade utmana idealen i den amerikanska machokulturen, en rockvärld där band som Guns’n Roses och Aerosmith var kungar och där han själv var en stjärna. En ung man som ständigt motarbetade sin egen publiks likgiltighet inför sexism och homofobi. I en tid då de orden knappt användes. Allra minst i världen där Kurt Cobain verkade.

Regissören Brett Morgen fick fullständig konstnärlig frihet och nycklarna till förrådet där alla Kurt Cobains tillhörigheter förvaras. Montage of Heck är ett blandband, ett kollage av Cobains egna ljudinspelningar och anteckningar, filmer från hans barndom och privatliv med hustrun och dottern. Illustrerat med animationer av Hisko Husling. Den välgjorda dokumentären följer en pojke som använder droger och musik för att försöka döva svåra magsmärtor och en hopplös vilsenhet efter föräldrarnas skilsmässa. Hans band Nirvana växer fram ur samhällets bottenskikt – och utvecklas snabbt till världens viktigaste rockband under 90-talets första hälft.

En förtrollande historia

Musikkompositören Jeff Dana hackar upp Nirvanas låtar och tonsätter filmen med deras beståndsdelar på ett mycket kreativt sätt. Stundtals en gitarrslinga, ibland sång, All apologies i barnslig klockspelsversion, Smells like teen spirit av en barnkör. Som publik sugs man in fullständigt – historien är förtrollande. Cobains fågelungelika figur, blixtsnabba humor, osvikliga ambition i klorna på en krävande musikbransch och en destruktiv kärleksrelation väcker stark ömhet och alla sympatier.

”Han ville att hans band skulle bli framgångsrikt. Men han ville inte bli en fucking voice of a generation” säger Frances Bean Cobain i en intervju i Rolling Stone Magazine.

Och även om Kurt Cobain ofta tillskrevs sjunga sin generations frustrationer så var han kanske egentligen rösten från en annan generation. Sin dotters generation. Kurt Cobain var som en röst från framtiden.

Det sorgligaste med Kurt Cobain: Montage of Heck är hur filmen bortser från det.

Än i dag är det få som tänker på att Kurt Cobain var en uttalad feminist – men det är väldokumenterat. Det finns en hel tumblr-sida som samlar citat under rubriken ”kurt cobain on sexism”. Han visade det både teoretiskt och praktiskt. Under hela sin korta karriär pratade han om hur illa kvinnor behandlades av män och av samhället. I intervjuer lyfte han hur långsamt jämställdheten gick framåt och hur arg det gjorde honom.

”Det behövs fler kvinnliga musiker, fler kvinnliga konstnärer, fler kvinnliga författare. Allt är dominerat av fucking män, och jag är så trött på det”.

Kritiserade machobilden

Han hatade machokulturen, ett sammanhang hans helmanliga rockband var mitt uppe i med sin till stor del testosteronstinna publik och amerikanska värdegrund. Kurt kritiserade den rådande machobilden av män genom att plocka fram det feminina hos sig själv. Allt från subtila små hintar, att gå klädd i feminina solglasögon, ha en päls gjord för kvinnor eller ha långt, ljust rosafärgat hår, till att göra tv-intervjuer klädd i en viktoriansk Snövit-kreation utan att röra en min, som om det vore en vanlig grungekofta. I videon till låten In bloom är han klädd i klänning.

Kurt Cobain skrev låtar med uppsåt att vara antisexistisk. Men också där föll de i många fall i annan jord när de landade hos den breda, inte särskilt normkritiska, rockpubliken. Rape me är en låt som tar ställning mot våldtäkter – men trots att Kurt tvingades upprepa budskapet och intentionerna lyckades inte delar av publiken ta in det. Det sägs även att låten Polly från abumet Nevermind missbrukats, låten skrevs efter att Cobain läst om en 14-årig flicka som blivit våldtagen under en rockkonsert. Den ska sedan ha sjungits då ett gäng killar tillsammans våldtog en tjej. Kurt Cobain reagerade förstås, kallade dem spermier och ägg som aldrig borde mötts. Han upprepade att han inte var intresserad av att ha en publik med sneda ideal.

”Om du är en sexist, en rasist, homofob eller bara ett asshole, köp inte vår cd. Jag bryr mig inte om du gillar mig, jag hatar dig.”

Trend i dag annorlunda då

Det här låter som vanliga sunda värderingar i dag, det är närmast trendigt att vara feminist i popvärlden. Men i den amerikanska musikvärlden i början av 90-talet var hans uttalanden så annorlunda att de knappt hördes. Det fanns så mycket annat i vägen: musiken, Courtney, drogmissbruket.

Kurt Cobains upplysta tankegångar var heller inte väntade. Han kom från fattiga arbetarförhållanden och gick knappt ut skolan, men Cobains initierade insikter om den ojämnställda samtiden var på närmast akademisk nivå och formulerades alltid skickligt och tydligt. Var fick han idéerna i från? Han var bekant med riot grrrl-scenens frontfigur Kathleen Hannah från Bikini Kill. Det var Hannah som gav namn åt Smells like teens spirit, då hon sprejade ”Kurt smells like teens spirit” på hans vägg. Kom det därifrån?

Och varifrån fick han modet och insikten att kämpa mot homofobi på en scen där ingen annan pratade om sådana värden?

Det hade varit någonting för Montage of Heck att gräva i. Om man vågat göra Kurt till någonting annat än en av de evigt 27-åriga, evigt vackra amerikanska ikonerna.

Söker man Cobains budskap finns det överallt. Åtskilliga citat. Även i filmen skymtar det förbi, men plockas aldrig upp, lyfts aldrig fram. I stället redigeras det bort. Men att höra Cobains ofrivilliga spådomar ger mig rysningar. Om han hade fått leva är jag övertygad om att han hade han skyndat på utvecklingen och breddat korridoren för feminism med kilometrar.

Riskerar att glömmas bort

Kurt Cobain var så före sin tid. Han var ett barn av vår tid. Det är ingen slump att Nirvana och Cobain hittat hem i 10-talet. I dag använder sig den svenska rapparen Silvana Imam av Kurt Cobains oneliner om att sexist/rasist-publiken inte är önskvärd. Hon kallar sig Imam Cobain och har gjort sin egen version av Nirvanas världsberömda logga med smileygubben och samplar en intervju där en journalist lyfter fram att Cobain tar ställning mot sexism.

Men det är allt för sällan den bilden av Kurt kommer fram. För det finns fortfarande Nirvanatröjor på klädkedjor som gör bandet till kitsch. Jay-Z och Justin Timberlake använde rader ur Nirvanas Smells Like Teen Spirit i låten Holy Grail. Stylisten Tommie X skrev nyligen om en Cobain-mantel han fått av Rebecca och Fiona: ”Bilden på manteln föreställer Courtney Loves döda pojkvän Kurt Cobain som var en musiker förr i tiden. Han va såå snygg.” Nu var Tommie X aningen ironisk. Men hans inställning fångar bilden som fortplantas bland dagens unga. Och med filmer som Montage of heck riskerar Kurt Cobains tidiga medvetenhet och allra coolaste egenskap att gå förlorad och glömmas bort.

I en hemmavideofilmad scen i Montage of Heck säger Kurt Cobain till Courtney Love:

”Jag är den nya mannen. Jag är en 90-talsman.”

Det hugger hål i hjärtat att han inte är medveten om att en 90-talsman aldrig blev den där mjuka, medvetna antimachomannen.

Att det skulle dröja så många fler år. Att han egentligen var en 10-talsman.

.

Ämnet

På måndag och tisdag visas filmen Kurt Cobain: Montage of Heck på Bergakungen. En film som inter visar alla aspekter av Kurt Cobain enligt Annah Björk.

Skribenten
Annah Björk är journalist och skriver om populärkultur för bland andra Bon, Fokus, Elle och Expressen. Skrev senast om Kim Gordons Girl in a band.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.