Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Diskonostalgi i bokform

Lady Bump dånar ur högtalarna i den rökfyllda lokalen och platåskorna rör sig över dansgolvet under discokulan. DJ:n pladdrar på. Det är 70-tal. Det är nostalgi.

När Norrköpingskillen Håkan Hjulström gick på gymnasiet startade han och några kompisar disko i hemstaden. Det hette Olympia och året var 1984. Nu har han skrivit en bok om diskoerans uppkomst, storhetstid och avveckling.

– Det är en riktig nostalgitripp! Alla som någon gång har gått på disko kommer att känna igen sig och det finns mycket bilder att titta på från olika ställen, säger han om boken Diskoteken i Sverige, som släpps i dag.

Boken tar avstamp i slutet av 60-talet och då hade framförallt Göteborg en viktig roll i skeendet.

– Diskoscenen där var viktig för utvecklingen i resten av landet, förklarar Håkan Hjulström och nämner framförallt legendariska Cue Club som en milstolpe.

Cue Club var klubben som orsakade så våldsamma protester när den, redan efter några månader, tvingades stänga, att det blev kravaller mellan stans ungdomar och polisen i augusti 1966. Klubben öppnades på nytt ytterligare några månader senare för att återigen dyka upp i ett annat dramatiskt – och mer tragiskt – sammanhang.

För det var där, på klubben som då bytt namn till Gustavus Adolphus, som dess ägare och grundare Styrbjörn Colliander sköts ihjäl av en ung, berusad man, som därefter sköt ihjäl ytterligare en person och skadade fem innan han övermannades av en 20-årig klubbgäst.

Mest handlar boken dock om glada minnen från en epok som drog ungdomar i stora skaror överallt i landet, något som Håkan Hjulström var noga med skulle märkas i boken.

– Barbarella i Växjö, Nightflight i Nybro – det fanns många häftiga ställen ute i landet, säger han.

– Och det går ju inte att skriva om diskotek i Sverige och INTE skriva om Slussen i Trollhättan och Paul Paljett!

Trollhättans gamle tonårsidol blev diskoteksinnehavare på Torggatan i hemstaden när han la den tunga artistsatsningen på hyllan och det spred sig i diskokretsar. Bland annat till Håkan Hjulström, som själv besökt trollhättediskot.

– Jag hörde väl inte riktigt till hans fans, men jag minns att man tyckte det var lite häftigt att det var en kändis som ägde det, säger han med ett skratt.

Annars var det många helt oetablerade – och många väldigt unga – musikentusiaster som tog på sig rollen som klubbägare.

– Det var en helt annan tid, ett helt annat Sverige, så det var ganska lätt att starta diskotek. Och det var en bra skola för såväl entreprenörer som diskjockeys och artister, säger Håkan Hjulström och nämner Bert Karlsson och Hasse Wallman som exempel på näringsidkare som fick en skjuts med hjälp av diskovågen.

– Det fanns många bra delar i hela konceptet.

Så varför dog diskovågen ut?

– Samhället förändrades på flera sätt. Dels fick man en helt annan syn på kombinationen dans och alkohol, dels sköt lokalhyrorna i höjden. Valet för många stod därför mellan att konvertera diskoteket till regelrätt danskrog med serveringstillstånd eller att stänga.

Dansvågen har dock rullat vidare och för den som vill återuppleva mer av en revival finns ju grupper som Alacazar, som i vår gör discoshow på Rondo i Göteborg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.