Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Harrison inför ändå en nyhet i historikerkonventionen kring trettioåriga kriget.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dick Harrison | Ett stort lidande har kommit över oss - Historien om trettioåriga kriget

Fältherrar hit och uppmarscher dit. Alla slag och reträtter gör Dick Harrisons bok om trettioåriga kriget till onödigt snårig läsning anser Björn Gunnarsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Historia

Ett stort lidande har kommit över oss - Historien om trettioåriga kriget

Ordfront

I sin bok om trettioåriga kriget, Ett stort lidande har kommit över oss, vill populärhistorikern Dick Harrison använda både grodans och fallskärmshopparens perspektiv. Det vill säga både överblick och närbild. Tyvärr blir det grodperspektivet som dominerar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Harrison vill skriva vittnesbördshistoria, baserad på dagböcker, brev och ögonvittnesskildringar. Detta, erkänner han själv, leder till att framställningen blir snårig. Mikrohistorien skildrar onekligen kriget så som det verkligen var. Men den ökar inte läsbarheten. 

Läsaren, som alltid tyckt att det stora europeiska religionskriget på 1600-talet är paradexemplet på hur historieskrivning om kungar och krig blir tråkig, kan bara instämma. Fältherrar hit och uppmarscher dit. Slag och reträtter.Harrison är strikt kronologisk, och hoppar från region till region, från batalj till batalj.

Harrison gör ändå inledningsvis försök att skildra krigets orsaker en bit ovanför grodans nivå. Feodal girighet. Landsknektsystemet (inhyrda yrkessoldater utan nationell lojalitet) som driver kriget för egen vinning. Plundringar och belägringar; kriget är främst ett krig mellan knektar och bönder, med miljoner döda i epidemier och svält som följd.

Maktbalans mellan Habsburgklanen och Frankrike. Maktbalans mellan myllret av små tyska furstestater och kejsardömet. Maktbalans mellan det uppstigande imperiet Sverige och dess europeiska grannar. Och så religionen förstås, som mer handlar om ideologisk motivering för propagandan än verkliga trosstrider.

Harrison inför ändå en nyhet i historikerkonventionen kring trettioåriga kriget. Han påpekar att det även var ett kolonialkrig, med strider så långt borta som Västindien, Angola och våra dagars Sri Lanka. Där formas ett mönster som européerna sedan skulle bli mycket duktiga på att följa.