Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/7

"Det var en pojkdröm som gick i uppfyllelse"

Det finns få scener i Göteborg som Jonas Jonk Haglund inte har ställt ett band på. Som klubbarrangör och skivbolagsdirektör har han haft ett finger med i Göteborgs nöjesliv i över 15 år. Och han har gått på ett par nitar på vägen.

Jonas Jonk Haglund växte upp i Lerum, där det aldrig hände någonting roligt. Så han löste det på egen hand. Drog ihop band till en antirasismgala när han var 17, och ställde till med fest på en krog i Lerum på sin 18-årsdag. Krogen gillade tilltaget så mycket att de bad honom komma tillbaka och köra klubb där igen. Fem-sex gånger blev det, för Jonk siktade på Göteborg som de flesta andra i hans ålder.
– Fast klubblivet var ganska tråkigt då och det fanns inte några ställen som jag verkligen gå till, säger Jonk. Så jag startade Riot på det som då var Röda Rummet.

Sålde inte bra
Riot blev Klubb Slacker, bästa kompisen Matilda Sjöström hoppade in, de flyttade till Haket och sen till Henriksberg. I samma veva flyttade Jonk hemifrån. Han fick ta över sina föräldrars gamla bil, som han egentligen inte hade någon användning för.
– Jag sålde bilen och fick 18 000 kronor. För dem startade jag skivbolag. Jag fick ringa och kolla vad det kostade att trycka en skiva. Den sålde inte bra alls, kanske 100-200 skivor av de 500 jag hade tryckt upp, men det var en pojkdröm som gick i uppfyllelse. 
Jonk fick lära sig hur man sköter ett skivbolag genom att prova sig fram. Först under namnet Good Head, sedan nuvarande namnet Alleycat Records. I början försökte han kombinera musikintresset med studier och halvtidsjobb som fritidspedagog, men det slutade med att han jobbade dygnet runt. 
– Först kändes det bra att ha halvtidsjobbet som säkerhet, men det höll inte. Runt 2005 bestämde jag mig för att satsa helt på musiken, säger han. Jag har levt på det sedan dess.

Tusen knep för att säkra
Han har också lärt sig att navigera som ensamföretagare i en bransch där drömmarna ofta är större plånböckerna. 
– Jag har alltid gjort tusen saker för att säkra upp ekonomin. Om hiphopklubben Vibes gick dåligt ett tag kanske hårdrocksklubben Belsepub gick bättre. 
Andra institutioner som Jonk ligger bakom är Showdown på Henriksberg och Pingisklubben som han startade tillsammans med Matilda Sjöström på Pustervik. Dessutom har han kört festivalbussar, affischerat, DJ:at och bokat band till olika spelställen i stan. 
Trots ekonomiska upp- och nedgångar har han bara gått ordentligt back en gång. Jonk vill inte gå in på detaljer, men konstaterar torrt att man inte bör starta ett handelsbolag med någon utan att skriva ordentliga avtal, eftersom man blir betalningsskyldig som privatperson om ens partner inte sköter sina kort rätt.
Efter en tuff start och många minusår har Alleycat Records gått med vinst de senaste fem åren.
– Men jag startade ju inte skivbolaget för att tjäna pengar. Allt går in i bolaget igen.

Måste gå snabbt
Banden Jonk släpper på Alleycat står själva för inspelningen. Han kan sedan hjälpa till med att få skivan mastrad, boka spelningar och sköta all PR. Det är en lösning som gagnat båda parter hittills.
– Man jobbar som ett team, bandet går in med en del pengar och jag går in med en del. Annars hade man fått släppa en skiva och vänta i två år tills den går runt. Om bandet står för inspelningen kan vi släppa fler titlar, vilket är bra för bolaget. För bandens del är det bättre att jag kan lägga pengar på att få ut dem så att de syns.
Just nu satsar han lite extra på ett par band, Magna Mater, Orkan och Bandet Alltså, men vill alltid snabbt kunna släppa en EP med ett band han gillar. Det var trots allt så det började.