"Det är 2017. Hur kan jag fortfarande vara en snackis?" undrar Camilla Läckberg

ANNONS
|

Bonniers styrelserum på Sveavägen i Stockholm är tapetserat med tunga guldramar som hyser män runt styrelsebord, män med pennan i handen, män med bister uppsyn. Kronan på verket är Strindbergs överdimensionerade byst precis innanför dörren. Den enda kvinnliga författaren i rummet är klädd i kostym med volangdetaljer och står lutad mot den tunga pjäs till skrivbord, vars skiva många kvinnliga armbågar förmodligen inte vilat på under historien. Symboliken är nästan övertydlig.

Trots platsen vi befinner oss på är det är inte Nobelpristagares sällskap Camilla Läckberg sökt. Och hon är måttligt imponerad av bilden av Strindberg och hans gelikar.

– Den store skaparen som antingen satt hemma och skrev medan frun skötte barnen, och sedan gick ner och satte sig och drack sprit någonstans. Det skulle faktiskt vara ganska svårt för mig att leva den myten. När jag själv blev författare bestämde jag mig därför för att vara precis tvärt om – en vanlig småbarnsmorsa, säger hon och berättar om en vild råttjakt hemma i garderoben bara häromveckan, som för att understryka det vanliga i den Läckbergska tillvaron.

ANNONS

Men det finns även mycket som vi inte skulle kalla vanligt i Camilla Läckbergs liv. Med över 20 miljoner sålda böcker och en okänd men förmodat enorm förmögenhet, samt ett familjeliv i offentligheten har hon landat en bit ifrån tillvaron som civilekonom med kontorsjobb, där hon befann sig innan författarkarriären var ett faktum. En ”väldigt, väldigt, väldigt traditionell tillvaro”. Ett nio till fem-liv med småbarn, villa i förorten och fredagsmiddagar med en liten grupp vänner.

– Jag vantrivdes med jobbet. Jag hade massa ångest, ’ska jag verkligen göra detta resten av livet?’ Det var inget jag var intresserad av, jag hade snarare väldigt svårt för kontorslivet med alla hierarkier och personalpolitik. Kaoset inuti märktes nog inte, jag var som den där ankan som ser lugn ut ovanför ytan, men paddlar på som fan under.

– Min personlighet hade inte fått en chans att blomma ut i den tillvaron. Om jag hade funnit mig i min gamla låda, så hade jag nog varit en mycket mer fyrkantig person.

Den 17-åring som lämnade Fjällbacka för att läsa på Handelshögskolan i Göteborg, och fyra år senare komma ut färdigexaminerad på andra sidan för att genast ta ett jobb i Stockholm, hade kanske inte hunnit tänka klart. Hade bråttom och ville bort. Även om uppväxten beskrivs som näst intill osannolikt idyllisk – idel sommar, hopprep och trygga gator, (”en riktig Lotta på Bråkmakargatan-uppväxt”) visste redan en ung Camilla att hon ville därifrån.

ANNONS

Första boken kom vid 28 och första barnet i samma veva. Sent i Fjällbacka-mått, där många av vännerna fick barn direkt efter studenten, men inte i stockholmarnas ögon.

– När jag lämnade på förskolan i Stockholm tittade andra på mig som om jag var en ung mamma som behövde stödfamilj, ungefär. Där kom papporna och lämnade andra kullen, och deras 20-åringar hämtade lillasyster. Men för mig kändes det inte tidigt att få barn, jag blev vuxen rätt fort.

De egna barnens uppväxt har inte påverkats i så stor mån av hennes kändisskap, tror hon. Familjen bor kvar i samma kvarter som ”innan allt detta hände”. Innan dess hade dock inte mamma 180 000 följare på Instagram, en av Sveriges största bloggar och kvällstidningarnas ögon på sig för alla möjliga, och omöjliga, uttalanden. Reaktionerna låter sällan vänta på sig. Oavsett om hon pratar om barnuppfostran i Skavlan, delar med sig av familjelivet på bloggen eller läxar upp Little Jinder på Instagram, så väcker hon debatt. I jämförelse med sina kollegor är hon ovanligt transparent, och både pressen och fansen följer henne uppmärksamt. I början tackade hon ja till ”allt”. I dag är hon mer selektiv med vad hon ställer upp på menar hon, men fortfarande generös med privatlivet.

ANNONS

Varför väljer du att dela med dig så mycket?

– Jag gör en omvärdering emellanåt, stannar upp och frågar mig själv, vill jag vara såhär öppen på Instagram och bloggen? Det jag hela tiden landar i är att jag fattade rätt beslut när jag började som författare. Jag bestämde mig för att vara tillgänglig. Sedan har omständigheterna förändrats, men principen fanns kvar, säger Camilla Läckberg som är en öppen person privat, så varför skulle hon inte vara det i sitt yrkesliv?

I dag gäller dock andra regler på sociala medier, där både rykten och nyheter lever sina egna liv. Det är svårt att styra vilken bild som kablas ut, och risken finns både att drunkna i bruset, och att överexponeras.

– Det finns en risk att folk tröttnar. Jag tror att många tänker att ’måste den människan vara med i tidningen jämt, och uttala sig om allt?’ De förstår inte alltid att det inte är jag som sitter och ringer till kvällstidningarna och ber dem skriva att jag äter leverpastejsmackor när jag är gravid, för att jag har järnbrist. Sådant plockas från mina sociala kanaler.

Det finns två saker som inte tycks upphöra att kittla läsarnas intresse när det gäller Camilla Läckberg: Det är pengarna. Och det är männen. En rik kvinna med två äktenskap i ryggen och dessutom en yngre man vid sin sida, är fortfarande en intressetrigger.

ANNONS

– Att jag får mycket frågor om pengarna beror dels på att jag är så öppen, men det är inte bara det. Man sitter inte och frågar en manlig författare om hans fruar och hans ekonomi. Jag tillhör en ny sorts kvinnor som bryter av från normen och vägrar välja mellan barn och jobb, säger hon, och berättar att hon mer än en gång blivit kontaktad av kvinnor som vågat bli ihop med yngre män, tack vare henne och Simon.

– Många inspireras av att man i dag faktiskt kan välja vem man vill vara tillsammans med.

Varför är det så uppseendeväckande?

– Det bryter normen. Det är 2017, hur kan jag fortfarande vara en snackis? Samtidigt är det härligt att vara med och luckra upp den här mallen.

Nya boken från Fjällbacka tar avstamp i häxprocesserna på 1600-talet, extra grymma i just Bohuslän. Det är inte svårt att se kopplingar till dagens internetdrev, där anonyma hot och påhopp har blivit ett alltför vanligt inslag i offentliga kvinnors vardag. Särskilt om man uttalar sig mot främlingsfientlighet, ett annat av bokens teman.

– När jag började göra research så gick det upp för mig att precis samma saker händer i dag, bara det att man inte bränns på bål eller får huvudet kapat. Vi har ett behov av att gå ihop mot en gemensam fiende, kväsa saker som är annorlunda och som vi inte förstår. Det känns härligt att vara en del av en grupp som tycker likadant som en själv.

ANNONS

Är det viktigt för dig att förmedla ett budskap i böckerna?

– Jag gör det inte medvetet, men mina åsikter kommer fram i mina böcker. En författare som inte tycker någonting blir väldigt platt.

När debuten Isprinsessan släpptes för 14 år sedan var det personliga varumärket inget som en författare helst skulle behöva befatta sig med. Marknadsföring, reklam och PR var inga vackra ord. En god bok skulle fortfarande sälja sig själv. Bullshit, enligt Camilla Läckberg som med sin handelsbakgrund såg författarskapet som en karriär, inte som gudomlig inspiration.

– Jag vill bli läst av många och tog tidigt en marknadsmässig approach. Jag jobbade väldigt hårt för att bli ett varumärke. Nu är det ett måste för en författare, men då fick jag mycket skit för det.

Hur hanterade du den kritiken?

– Jag var så säker på att jag hade rätt. You just wait and see, tänkte jag. I dag jobbar alla på det sättet. Du konkurrerar varje dag om folks tid, då måste du skrika lite för att tränga igenom bruset.

Det är en nödvändighet att sitta i morgonsoffor, men det har varit jobbigt för en del författare ur den äldre generationen. Samma generation vars myter hon gjort till sitt uppdrag att sticka hål på. Hon inledde sin karriär med en skrivarkurs, något som även det ansågs under en författares värdighet. Antingen så har man skriftens gåva, eller så har man det inte.

ANNONS

– Som om det inte är något man kan lära sig. Men ingen tycker att det är märkligt att en konstnär går på Valand i flera år och vidareutvecklar sin talang.

En viss Leif med initialerna GW, jämförde i ett uppmärksammat uttalande kvalitén på hennes författarskap med tidningen Min Häst och menade att hennes läsare är kvinnor under 35 med låg utbildning. Det må så vara, men målet har alltid varit att ”Birgitta i Borås” ska läsa böckerna. Camilla Läckberg har legat vaken exakt noll minuter och väntat på att Nobelkommittén ska ringa.

– Om jag får välja mellan att vara en upphöjd, finkulturell författare och att få folkets läsarkärlek så är det inte ens betänketid på den. Det skulle kännas så förmätet att få all den här uppmärksamheten, och sedan sitta och vara missnöjd för att jag inte är finkulturell. Jag har inget behov av det.

Jean Edith Camilla Läckberg

Ålder: 42 år.

Bor: Enskede i Stockholm.

Familj: Sambon Simon Sköld, 29, barnen Wille, 15, Meja, 13, Charlie, 8, och Polly, 1.

Bakgrund: Civilekonom från början, släppte sin första bok Isprinsessan 2003, sedan dess har nio böcker till utkommit i sviten. Har även skrivit en serie barnböcker om Super-Charlie.

Aktuell: Med tionde boken som utspelar sig i Fjällbacka, Häxan, och ett nytt investmentbolag, som ska främja ett mer jämställt näringsliv.

ANNONS