Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

De vill skrapa bort all ytlig fernissa

Tommy Krek Sveningssons och Albin Looströms konst utmärks framförallt av en trängtan efter någon sorts grundläggande vila, skriver Sara Arvidsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konst

Veckans galleri
NSFW
Philadelphia
Karlavagnsgatan 11
t o m 31 augusti

I NSFW:s aktuella utställning, som denna gång äger rum i ett kontorsplan på Hisingen, säger sig konstnärerna Tommy Krek Sveningsson och Albin Looström söka efter en manlighet som har gått förlorad i dagens samhälle. Nuförtiden är det framförallt shopping, kläder och fysisk skönhet som värdesätts, menar de. Man går lätt vilse.

Jag tror många känner igen sig i denna motspänstiga strävan och jag kan inte låta bli att småle, eftersom en övervägande del av jordens kvinnor har tvingats tampas med sådana krav sedan barnsben. Det har pågått så länge historien har skrivits. Men måhända är det först nu som även män upplever liknande prestationskrav i fråga om utseendemässiga förutsättningar.

Philadelphia, som utställningen heter, är romantisk. Den har en Rousseau-artad prägel och kan liknas vid ett vattenhål, en oas, med vissa inslag från gatukonstens råa estetik. Titeln för bland annat tankarna till spelfilmer som utspelar sig i nämnda stad – till exempel Rocky – men även till Bruce Springsteens berömda låt. Men det blir inte bara machomanligt: Sveningssons och Looströms konst utmärks framförallt av en trängtan efter någon sorts grundläggande vila. Naturen och dess ursprungliga material får stå för äkthet alltjämt som de ofta – till min stora glädje – kolliderar med mer konstlade element. Flera av verken har skapats på plats, under några veckors tid. 

I Tommy Krek Sveningssons serie akrylmålningar syns referenser till Monets studier av näckrosor. Men då den äldre impressionistens konst verkar förrädiskt levande, är Sveningssons målningar märkligt introverta och syntetiska. Blommor i olika färger och gröna blad täcker delvis det midnattsblåa vattnet. Verken tycks avbilda något man skulle vilja röra men omöjligen kan nå. 

Albin Looströms arbeten har en hårdare ton. Detta syns inte minst i installationen Hord där ett gäng skulpturer föreställande djur, möjligen hundar, har placerats i ett dunkelt rum. Verken, som ser ut att ha konstruerats av delar från spinnrockar, har en primitiv karisma. 

Allra mest begeistrad blir jag över Looströms bearbetade porslinsfiguriner som kan ha köpts på närmaste loppmarknad. Ett rustikt, grått lager som ser ut som lera eller betong täcker nederdelen av deras glänsande kroppar. Det tillförda materialet binder in dem och har en både frigörande och bestraffande effekt. Jag känner såväl obehag som intresse. Ingenstans i utställningen blir önskan att skrapa bort all ytlig fernissa så tydlig.