De små bolagen bär musikstaden Göteborg

GP:s Fanny Wijk om de små skivbolagen som gör staden roligare.

ANNONS
|

Göteborg har alltid haft ett fantastiskt musikliv, från progg till punk, hårdrock till synt, hiphop till pop och vidare i oändligheten. Svindlade mängder älskade, hatade, för evigt ihågkomna och lika många bortglömda band har fötts, brunnit upp och omvandlats på scenerna här. Detta är varken en hemlighet eller nyhet, faktum är att det just nu finns en hel utställning om Göteborgs musikliv på Stadsmuseet tillägnad ämnet. (Gå och se!)

Något man inte pratar lika mycket om är människorna som lurar bakom artisterna. Som arrangerar, brinner, kämpar och engagerar sig sida vid sida med dem. Ja, jag pratar om de små skivbolagen, de som vi mött i denna serie som tar slut här i dag. För om Rasmus Hansén inte skuldsatt sig i uppstarten av Luxury för tio år sedan, hade Makthaverskan från Göteborg inte varit Sveriges största indieband i dag.

ANNONS

Och hade inte Jonk på Alleycat eller Peno på Adore music skapat så många rum och möjligheter för att utöva musik i vår stad, hade förmodligen mängder av Göteborgsband lagt ner redan innan de fått sin första spelning.

Och är det inte fantastiskt att det är i Majorna som vi hittar Swingkids, den starkast lysande stjärnan inom den orimligt smala genren svensk reggae.

Och är det inte lika fantastiskt att det bor skivsamlare över hela världen som gråter glädjetårar om de kan hitta något limiterat släpp som Höga Nord gjort i en skivback på andra sidan en ocean. Eller, för all del, att du som bor här kan gå och se en spelning gratis i deras skivbutik på Kyrkogatan en helt vanlig onsdagseftermiddag.

För i efterhand ser det nästan alltid ut som att bra musik bara vuxit fram ur ett vakuum, oavsett förutsättningar. Som något självklart som bara finns där. Kanske är det för att man så ofta pratar om den på det sättet. Att den som skapar gör det för att hen måste, i ett högre syfte, för att det var det enda alternativet till lycka. Något man gör för sig själv, inte för pengar, kändisskap eller erkännande.

Men det krävs faktiskt något för att hålla en stads musikliv levande. Det krävs engagemang, att någon ser den som sliter, att det finns en scen att stå på. Det kan aldrig skapas av skivbolagsjättar. Kan aldrig skapas med pengar som slutmål.

ANNONS

Därför tackade Lovisa Samuelsson nej till ett skivbolagskontrakt och startade oberoende Pacaya records. Och därför kommer mängder av framtida band att göra samma sak för att i stället få släppa sin musik på Suicide records eller Welfare sounds.

Det är inte så svårt att förstå. De små skivbolagen bryr sig om sina artister. De erbjuder frihet, möjlighet och en plattform att drömma på.

Och för oss andra gör de Göteborg till en så mycket roligare och intressantare stad att leva i!

ANNONS