Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Oliver Mahar,

Dans som tydligt står på barnets sida

Dansstycket Justine värnar det enskilda barnets behov. Lis Hellström Sveningson uppmanar även vuxna att se Regionteater väst dans.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Dans

Regionteater väst dans
Justine
Idé och koreografi: Charlotta Öfverholm
Scenografi, kostym och mask: Elle Kunnos de Voss i samarbete med Charlotta Öfverholm
Kompositör: Tomas Elfstadius
Dansare: Sofia Harryson, Nicole Neidert, Oliver Mahar, Aaron Vickers
Spelas på turné i Västra Götalandsregionen under våren
 

Att dansuppsättningar visas alldeles för få gånger har jag många gånger anledning att beklaga. Tur att det finns glädjande undantag. Regionteater väst dans fortsätter att ge den framgångsrika Propreté, med tre dansare i koreografi av Martin Forsberg, runt om i Västra Götalandsregionen. Och Monica Milocco, nytillträdd konstnärlig ledare för dansensemblen, meddelar stolt att även den nya produktionen Justine ska spela 65 föreställningar för regionens barn och unga. 

Koreograf för Justine är Charlotta Öfverholm, som de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för sina projekt om dansare och ålder. Nästa vecka har hon premiär på ytterligare en del i temat, Survival Kit på Dansens hus i Stockholm. Men nu har hon alltså skapat ett verk för skolpubliken, med samma spännvidd och lust.

Justine går ut hårt med tempo och igenkänningseffekt. Dansarna poppar fram i en serie "Jag är bäst på", en blinkning åt rådande tävlingshysteri och samtidigt en rolig version av ung omnipotens. Showen bjuder på allt från bästa djur till bästa ballerina – Oliver Mahar i balettutstyrsel mesta allt. Det medvetna genusspåret lyser klart från början, koreografin talar både skoj och allvar. 

Skoluniformerna gör ingen skillnad på kille och tjej när den inledande attacken övergår i mer tuktad form, med klassrum och skolgård som miljö. Dansarna skildrar gruppgemenskap i kontrast till individens behov. Justine (Oliver Mahar) läser böcker helst av allt. Fröken Honung (Nicole Neidert) visar vägen till en oas full av fågelkvitter. Roald Dahls bok Matilda är en tydlig inspiration.  

I Öfverholms dansteaterlek finns många inslag av det som präglar danskonsten idag. Rörelserna varvas med talad text och sång, kompositören Tomas Elfstadius varierar följsamt som vanligt. Elle Kunnos de Voss scenografi arbetar med projektioner, både frusna bilder och film. Skolans rektor (Aaron Vickers) förekommer både som aktör på scen och som film. I vissa inslag anas en ängslighet för att publiken inte ska förstå. Ett pedagogiskt nit som i stort balanseras av den dynamiska koreografin med skickliga dansare. Det bär längre än somliga tror.

Öfverholm står tydligt på det enskilda barnets sida. Föräldrarna (Aaron Vickers och Sofia Harryson) är, i likhet med rektorn, hårt karikerade typer. Men det är barnen som tar makten med de fyra dansarnas kraft. Det tål fler vuxna att se. Regionteater väst dans ger även offentliga föreställningar, danskoll.se visar var.