Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Daniel Pick | The Pursuit of the Nazi Mind.

Daniel Pick | The Pursuit of the Nazi Mind: Hitler, Hess, and the Analysts

USA:s underrättelsetjänst ägnade stor kraft åt att utreda Adolf Hitlers undermedvetna och psykologiska drivkrafter. Henrik Arnstad skriver om en samhällelig beröringsskräck inför det egna kollektivets mörka sidor.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

sakprosa

sakprosa

Daniel Pick

The Pursuit of the Nazi Mind: Hitler, Hess, and the Analysts

Oxford University Press

I nästan varje spelfilm eller tv-drama om andra världskriget finns karaktären ”nazist-galningen”. Han är inte vilken nazist som helst, som exempelvis alla dessa tyska soldater i sina typiska hjälmar. Utan den ideologiskt indoktrinerade, sadistiske och feminine nazistpsykopaten.

Denna filmkaraktär följer en given mall precis som vampyren, zombien eller varulven. Typiskt är nazistpsykopaten en SS-officer, oftast klädd i läderrock och med glasögon. I Steven Spielbergs Jakten på den försvunna skatten från 1981 hette han Arnold Toht, i den brittiska tv-serien Hemliga armén hette han SS-sturmbannführer Ludwig Kessler och karaktären var så framgångsrik att den efteråt fick en egen tv-serie (Kessler, 1981). Parodin på Hemliga armén hette ´Allå, 'allå, 'emliga armén i vilken karaktären fick heta Otto Flick. Till och med i den svenska lågbudgetfilmen Gränsen (2011) finns han med, som kapten Keller. I Quentin Tarantinos lysande Inglourious Basterds från 2009 heter han SS-standartenführer Hans Landa – ett praktexemplar.

Men nazistpsykopaten i populärkulturen är – till skillnad från Frankensteins skapelse – ingen fiktion. Den galne nazisten skapades i realtid under andra världskriget, när psykologer främst i USA försökte analysera nazieliten med Adolf Hitler i spetsen. Målet var ökad kunskap angående fiendens ledare, för att effektivare vinna kriget. Om detta har den brittiske forskaren Daniel Pick skrivit en bok, utifrån dubbla kompetenser. Han är både professor i historia och dessutom legitimerad psykoterapeut vid ärevördiga British Psychoanalytical Society. Pick är kunnig, ambitiös och smart – vilket behövs. Nazisten som galning är en farlig stereotyp, full av fällor och blindskär. Det visade debatten om vår egen tids nazistmonster Anders Behring Breivik och dennes mentala hälsa.

I boken The Pursuit of the Nazi Mind (ungefär ”Jakten på det nazistiska psyket”) beskriver Pick hur USA:s underrättelsetjänst satte igång stora psykologprojekt i största hemlighet, efter Hitlers krigsförklaring 1941. Psykoterapeutisk expertis kallades samman, fick tillgång till avhoppade nazister – bland annat Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess – samt började skriva rapporter om nazielitens undermedvetna och psykologiska drivkrafter. Mest energi lades naturligtvis på Adolf Hitler, en man som än idag är gåtfull – trots alla hyllkilometer litteratur som skrivits om honom (jag har själv ägnat två decennier på denne herre utan att lära känna honom). Vilka undermedvetna drifter styrde Hitler sedan hans barndom, frågade sig de amerikanska freudianska psykologerna under kriget. Hur återspeglades Hitlers psyke i hans politisk-psykologiska bruk av manipulationer utifrån känslor som kärlek, åtrå, hat, avundsjuka, avund och ångest? Hur förhöll sig Hitlers person till egenskaper som narcissism, sadism och så vidare? Var Adolf Hitler att betrakta som psykiskt sjuk – en galning?

Problemet för de amerikanska psykologerna 1941-1945 – och för nutidens historiker – är att patienten var otillgänglig. Adolf Hitler fanns i Tyskland och lade sig aldrig på terapeutens soffa, särskilt inte som Freud var jude. De avhoppade tyskar som förhördes om Hitlers psyke var dessutom tveksamma uppgiftslämnare, vars berättelser inte utsattes för nödvändig källkritik. Vidare var de ansvariga psykologerna mycket glada i långtgående spekulationer angående sådant de inte kände till, exempelvis Hitlers barndom. Troligen hade Hitler varit mycket fäst vid sin mamma Klara, skrev de. Och troligen var hans pappa Alois våldsam och brutal. ”Oidipus”, sammanfattade psykologerna – men hur vanlig var inte en sådan uppväxt i Österrike på 1890-talet? Gjorde detta verkligen Hitler unik? Ändå utgör den amerikanska underrättelsetjänstens katalog av uttalanden om Hitlers psyke ett spännande källmaterial, konstaterar Pick. Men det säger mer om de amerikanska aktörerna än om Hitler. Exempelvis angående psykoterapeuten Walter Langer (1899-1981) som ville hitta nyckeln till Hitler i dennes sexualdrift.

Langer och hans kolleger samlade på Hitler-anekdoter, vilka levererades av vittnen. Den tyske ledaren beskrevs omväxlande som hysterisk, pervers, feminin, ologisk, överkänslig, hysterisk eller gråtmild. En av favoritkällorna var Ernst Hanfstaengl, avhoppad tysk nazist som varit Hitlers vän under 1920-talet. För att tillfredsställa amerikanernas hunger på pikanta detaljer radade han upp mängder av uppgifter om Hitler, den ena vildare än den andra. Hitler var en sadomasochist med homosexuella böjelser och ”pornografisk kvalitet” i sina sexuella fantasier. I intima stunder med kvinnor kunde Hitler falla till golvet och be om att få bli sparkad, visste Hanfstaengl. Men trots detaljerna var allt detta enbart rykten och hörsägen, vilket inte hindrade Langer från att göra diagnoser utifrån materialet. Andra avhoppare betecknade Hitler som ”rasligt underlägsen”, vilket föranledde rasistiska amerikanska psykologer att beskriva honom som sprungen ur ”obildad bonde-ras”, en beklaglig ”blandning av raser” vars förfäder saknade ”ren germanitet”. För övrigt var Hitler troligen impotent. Vilket skulle bevisas.

Det verkligt spännande utifrån Picks bok inträffade efter kriget, då tankarna om Hitler som galning tacksamt togs emot av ett västerland i moraliskt kaos. Både Adolf Hitler och Benito Mussolini hade innan kriget valts till ledare i västerländska demokratier och deras väg till makten hade byggt på stöd av den traditionella högern. Tanken att Hitler varit ett psykopatiskt monster innebar att både han och nazismen förpassades till något ”annat” än västerlandet självt. Hitler blev inte ett barn av det ”normala” Västeuropeiska samhället, utan en psyksjuk anomali. Den antidemokratiska och auktoritära traditionella högern – konservatismen – slapp konfronteras angående samarbetet med Europas fascistiska kadrer. Kort därpå gick världen in i en ny konflikt, det kalla kriget, och de svåra frågorna kring mellankrigstiden och andra världskriget kunde hänvisas till att Hitler varit en psykopat, en förförare och ett monster.

Forskningen har sedan dess avfärdat bilden av galningen Hitler, men nazistgalningen lever kvar i populärkulturen – vilket syns i filmkaraktärerna som beskrevs inledningsvis. Liksom i det oändliga antalet humorversioner av Hitlers vansinnesutbrott i den tyska filmen Undergången, som blommar på Youtube. Mekanismen återkommer ständigt. Inte minst i samband med Anders Behring Breiviks massmord i Norge.

Debatten gick hög om Breivik som galning och som anomali i det annars goda, demokratiska och icke-extremistiska Norge. I själva verket var Breivik medborgare i ett av Europas mer nationalistiska länder där ett parti med neofascistiska drag – Fremskrittspartiet – samlar uppemot 25 procent av väljarna. Fremskrittspartiet, där Breivik länge var aktiv medlem, återtog snabbt förlorade väljare efter terrordådet. Att peka ut Breivik, Hitler eller Mussolini som galna monster kan därmed tolkas som samhällelig beröringsskräck inför det egna kollektivets mörka sidor.

Pick beskriver hur forskningen studerat auktoritära personlighetsdrag, en sinnesstämning då människor hänfaller åt stereotyper och uppskattar makt och hårdhet samtidigt som de skyller missförhållanden på externa faktorer som inte inbegriper dem själva. I tider av osäkerhet uppstår behov av att leva i fantasivärldar, där hemliga konspirationer pågår bland hotfulla andra. Inom den tyska nazismen konspirerade judarna för att ta över världen och krossa Europa, i dagens västerland sägs att muslimerna konspirerar för samma sak via förräderier, införande av sharialagar och ett mytiskt kalifat. Dessa tankar konstrueras politiskt – men Picks ställer frågor även angående psykologin. Och han gör det väldigt bra.