Daniel Möllberg: Pappadagar i råttans år

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Var är alla osympatiska och misslyckade män? I pappaboksvärlden saknas de underligt ofta - där finns mest handlingskraftiga, känsliga och roliga killar, vars svårigheter beror på samhällets obegripliga och motstridiga krav.

Och sådana krav är till för att övervinnas. Också om många pappor i dag väljer bort slips och muskler till förmån för mjukismansrollen, behåller de ändå, att döma av pappaböckerna, hjältemyten som organiserande princip för sina liv. Uppdraget går ut på att hantera en otacksam kvinna och en tuff arbetsmarknad med list och stoiskt lugn tills alltihop har rett upp sig. Som till exempel i Kari Hotakainens Löpgravsvägen.

ANNONS

Den senaste boken på det här temat är Daniel Möllbergs Pappadagar i råttans år. Utgångsläget är hopplöst: skilsmässa, osäker eller obefintlig ekonomi, ingenstans att bo, impotens. Men med dådkraft och glatt humör går allt att ordna, och inte oväntat slutar boken med ny lägenhet och sant herkuliska bragder i sängkammaren.

Möllbergs bok är inte direkt någon stilistisk triumf - den består av en redogörelse för vad som hände och listor på bland annat hur en attraktiv man ska vara. Som informationskälla för den som är nyfiken på författarens och TV 4-Tilde de Paulas skilsmässa eller den som själv är mitt i en jobbig separation fungerar det här säkert hyfsat - jag själv blir snabbt övertygad om att jag inte skall skilja mig, någonsin.

Men som roman är det ganska träigt. Hinnan av fiktion i Råttans år är lika tunn och genomskinlig som ett billigt toapapper. Det finns ingen dubbelhet i texten och ingenting tyder på att de hurtiga råden inte är fullkomligt uppriktigt menade och signerade Möllberg. Ska det bli någon laddning i frågan om papparollerna måste vi ta in mer problematiska fäder, och strunta i hjälteeposets tröttsamt uppåtpekande kurva.

ANNONS