Nederländerna
The Common Linnets – Calm after the storm
Åka-bil-country-smygare som har det där bra på riktigt-skimret som Eurovision-bidrag så sällan har. Låt vara att bilen är mer Volvo än 60-tals-Cheva, men man kan inte begära allt. Sannolikt chanslös på segern, men topp 10 borde det bli.
Armenien
Visst, ni gnäller på att den aldrig kommer igång? Och visst, det tar en stund. Men när Aram MP3 väl släpper loss sin mäktiga, monotona refräng är det festivalens goosebump moment. Ska vi snacka om artistnamnet lite? Nej, vi sparar lite på den karamellen.
Sverige
Förhållandevis många skickliga sånginsatser i årets Eurovision, men när det kommer till röstkapacitet så är faktiskt Sanna Nielsen i en klass för sig själv. Förmodligen är det därför hon numera är en av favoriterna till att springa hem hela spektaklet. Jag har dock svårt att tro på vinst, men kanske en hedrande tredje - eller fjärdeplats?
Österrike
Conchita Wurst – Rise like a phoenix
Omtalad, omdebatterad, urstark. Österrikes står med festblåsa och helskägg och bjuder på Bond-dramatik, stråkar och utspel som fullkomligt skriker sig ut ur rutan. Jag trodde inte på den när jag hörde inspelningen, jag tror stenhårt på den efter att ha sett semifinal-framträdandet. Eurovision när det är som allra, allra vassast.
Frankrike
Många ballader i årets startfält. Många ballader som kanske tar ut varandra och kannibaliserar på varandras röster? Då kan Frankrikes rätt korkade men väldigt charmigt och klatschiga mustaschhyllning komma starkt på upploppet. Ett av väldigt få bidrag som har en så kallad modern produktion, vilket i Eurovisionsammanhang betyder tre år och inte 15 år efter det hetaste.
