Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/6

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dags för Bo Kaspers att inta Rondo

Bo Kaspers orkester blir göteborgare på halvtid! Torsdag 21 september är det nämligen premiär för Allt ljus på oss – bandets första krogshow.

Nedan ser du ett klipp från repetitionerna och en intervju med bandet för GP-TV.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Texten börjar efter klippet.

Killarna i Bo Kaspers orkester, ett av Sveriges mest långlivade band med 25 produktiva år på cv:t, är nu inne på sista veckan innan showpremiär. De repar rigoröst; allt ska sitta, från repliker till danssteg till samspel med den avancerade scentekniken.

Trots det hårda arbetet, eller kanske på grund av det, vem vet, är de på glatt humör när GP träffar dem på Rondo. 

Sångaren Bo Sundström säger att han ser fram emot hösten, då han och de övriga i kvartetten blir göteborgare på halvtid medan showen spelar.

– För mig är det fantastiskt roligt. Jag tar sexan genom Korsvägen upp till Linnégatan varje dag, till lägenheten jag hyr där. Det är kul att få lära känna en helt ny stad på det sättet, i stället för att behöva ta in på hotell i tre månader. Och det området är ju skitläckert.  

– Tar man inte tvåan eller nummer tretton? Går nian också dit? undrar trummisen Fredrik Dahl. 

En minutlång diskussion om det intrikata spårvagnsnätverket i staden tar vid. Killarna verkar ha koll vid det här laget. Eller i alla fall lite halvt.

 – Själv försöker jag promenera lite grann, säger Fredrik Dahl. Men det är livsfarligt att göra det här. Cyklar och spårvagnar far ju fram överalt i Göteborg, man måste hela tiden väja undan (skratt). Men skriv inte det!

Göteborg fattar grejen med Bo Kaspers

Göteborg är i alla fall en av bandets favoritstäder att spela i, enas bandet om, och de tror också att Göteborg tog emot bandet med öppna armar långt före huvudstaden.  Bo Sundström har en egen teori om varför det är så:

– Jag och Mats (Schubert, klaviatur) är norrbottningar, medan de två andra är stockholmare, så vår grej har alltid varit till hälften lite lantlig. Göteborg är på samma sätt, både en storstad och en småstad. Jag känner så inför Oslo också. Den energi vi har, den svarar göteborgarna på bättre än stockholmarna. Därför har vi förlagt många av våra turnépremiärer här.

– Det är inte lika skitnödigt i Göteborg heller, säger basisten Michael Malmgren.

– Nä, instämmer Bo Sundström. Allt ska inte vara så ubercoolt och uberstajlat hela tiden. Det är lite Tretorn-stövlar här också. 

Och nu blir det show alltså, en riktig show. Vilka inspirationskällor har ni?

– Jag har sett en, med Dean Martin på 80-talet. Han var whiskeyfylld, säger Michael Malmgren och skrattar.

Annars har det varit skralt med krogshower för medlemmarna i orkestern. Deras referensramar hittas i äldre dagars scenkalas, med Dean Martin, Elvis och HasseåTage. 

– Men det är nog bra. Vi ska ju  inte göra Jerka eller Lena PH, utan vi måste göra vår grej. Vi måste vara vi och förmedla det som möjligtvis är oss.

Några nya låtar?

– Lite nytt, och en del av det äldre materialet har vi omarrangerat till oigenkännlighet. Men mest är det en bestof-show på många sätt, säger Fredrik Dahl.

– Man måste ha en respekt för dem som kommer hit och lyssnar. De vill ju höra sina gamla favoriter, menar Bo Sundström.

Han tillägger:
– En stor del av dem som kommer är nog också Rondos vanliga publik, och så råkar det vara så att det är vi som spelar. Då vill man imponera och inte lämna sina bästa ess hemma. 

– Man gör inte en blockflöjtskonsert direkt, säger Mats Schubert.

Rutinerade Marklund regisserar

Regissör för showen är Hans Marklund, mångsysslare inom showbusiness och tidigare ansvarig för samtliga shower som sattes upp på Hamburger börs i Stockholm, ett uppdrag han hade i ett kvartssekel.  

Han säger att bandmedlemmarna först blev lite skakis när han förde ordet "krogshow" på tal. 

– De hade inte sett några innan. Men en show kan vara i stort sett vad som helst. Orups show var det knappt något mellansnack i, bara ett stort party, medan After Dark hade sketcher och en kavalkad av allt de gjort under 40 år.

Hur blir en show med Bo Kaspers?

– Till Las Vegas är vart deras tankar går, och det är också lite där vi hamnar. De flörtar ju så mycket med 60-tal annars, så det passar dem tycker jag. Man får lite Oceans eleven- och Bruno Mars-känsla när man tittar på repetitionerna.

Tidigare har Bo Sundström skött mellansnacket under alla bandets konserter, vilket han har gjort lite på halvvolley och utan manus. Med en show blir det mer uppstyrt – inte helt manusbundet, visserligen, men med vissa utgångsord och fraser så att scenpersonalen vet när de ska trycka på knapparna. 

– Vi försöker göra något större utan att ta bort Bo Kaspers själ. Den är viktig att bevara. De har gett mig förtroende och vågat testa grejer, säger Hans Marklund.

Även om ordet show är ett spretigt begrepp, finns det vissa beståndsdelar som varje föreställning måste ha för att bli lyckad. Jag ber Hans Marklund lista tre.

Han funderar.

– Det måste alltid finnas något som överraskar. Man brukar också prata om toalettnumret, att det finns något mitt i showen som är lite tråkigare som gör att folk tappar koncentrationen och gör sitt toalettbesök då; det måste man undvika till varje pris och hålla uppe tempot.

Det tredje?

– Showen måste vara skitsnygg (han skrattar). Här löser vi det bland annat genom att ta bort väggarna från scenen. Såhär stor har den aldrig varit på Rondo. Därför ser man det bra också, vart man än sitter. Jag får lite filmkänsla, en widescreen.

Film alltså. Blir det några sketcher?

– Nej, vi skojade om det, men det hade inte varit deras grej. Så det struntar vi i.

Tar ni ut det här på turné så småningom?

– Det hoppas jag.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.