Båten är en lugn plats. Långt ifrån scenlivets höga tempo där Anders Eriksson bland annat har gjort sig känd för karaktärer som Farbror Frej och Roy i brödraduon på bensinmacken.
Den här helgen är det föreställningar tillsammans med After Shave-gänget både fredag och lördag i Linköping. Om en vecka avslutas vårens turné med två kvällar i Jönköpings konserthus. Utsålt i båda städerna.
– Sedan starten i Luleå i januari har vi avverkat väldigt många ställen. Det är fullt upp, men det är himla roligt.
Efter turnén blir det inte någon semester. Tvärtom. Repetitionerna inför urpremiären av revyn Spargrisarna kan rädda världen börjar direkt. Den går på Lorensbergsteatern efter sommaren.
– Revyn kommer att spegla vår samtid från vårt perspektiv ... eller förresten vad sa jag nu?
Du sa att den kommer att spegla samtiden från ert perspektiv.
– Det var väl bra sagt ...
Mellan resor och repetitioner håller Anders sig sysselsatt med husrenovering, planering av nya projekt och med sin älskade båt.
Han stryker relingen med ena handflatan, klappar den lätt några gånger.
– Min tid har inte räckt till att fixa med den, men båtsnickaren Mats Stefansson på Tjörn vårdar den ömt under vintrarna sedan några år tillbaka. Han har sett till att den har överlevt – och att båten har finishen som den har i dag.
Genom åren har det hänt mycket med hans Storebro Solö 25 Lyx II från 1968. Men den mest märkbara detaljen syns inte. Den göms i aktern. Motorbytet innebar 170 nya hästkrafter och förvandlade den mer sävliga träbåten till ett litet fartmonster. I stället för 15 knop kan den nu komma upp i 31. Anders vet. Han har testat – några gånger.
Den nya motorn får träet att vibrera. Teakdäcket och durkarna är de senaste stora förändringarna. De byttes inför förra säsongen. Köksdelen har byggts om helt. Det pågår en ständig förbättringsprocess eftersom sol och salt tar hårt överallt.
Anders har blivit händigare tack vare båten. Han har lärt sig saker som han har nytta av när han nu renoverar hemma. Båtmodellen Solö 25 är en barndomsförälskelse.
– Det var 1968. Jag satt och metade vid kanalen mitt i Trollhättan. Då gled den fram där i vattnet. Jag blev helt tagen. Det satte sig i bakhuvudet på mig. Det var en så otroligt vacker båt. Jag hade ingen aning om vad det var för märke eller modell då. Det lärde jag mig långt senare.
Då var han bara tolv år. Nu är han 58, men minns fortfarande detaljerna.
– Den flöt förbi 15 meter ifrån mig. Jag såg att den vek in i den lilla gästhamnen intill. Jag tog cykeln, struntade i mitt metspö och skyndade mig hem för att hämta en kamera. När jag kom tillbaka hade båten försvunnit. Jag gick hem och försökte minnas hur den hade sett ut för att bygga en miniatyr av den i min modellverkstad. Till sist fick jag ihop en liten båt som faktiskt inte var speciellt lik alls. Men det var i alla fall en båt. Så hårt fastnade den i mitt inre.
Det skulle dröja nästan 30 år innan Anders Eriksson fick sin egen riktiga båt. Han hade sett likadana båtar längs kusten några gånger och tänkt ”där är den ju”. Med hjälp av en bekant på Storebro-varvet hittade han äntligen en Solö 25:a till salu. I en kallhall i Henån.
– Helt plötsligt stod jag framför den och kände att den kunde bli min. Jag kunde ingenting om sådana båtar då. Nu kan jag ’allt’.
20 år har snart gått sedan den där dagen i Henån. Han letade efter en sjöduglig och startklar farkost. Inte efter ett renoveringsobjekt.
– Det var ett stort ögonblick när jag bestämde mig för att köpa den. Sen kom rädslan. Många hade varnat mig för att jag kunde renovera ihjäl mig.
I början tänkte jag att det skulle räcka att ha den i bruksskick. Bara det inte var några större fel. Men det har visat sig vara ett bra exemplar. Ändå har jag i princip renoverat ihjäl mig nu. Jag vill inte tänka på vad det har kostat i tid eller pengar.
I dag har båten två hem. Ett i Långedrags hamn och ett på Käringön. Där har Anders, hans dotter och två söner varit tillsammans nästan varje sommar sedan barnen var små.
– Jag hade en idé om att göra något fint med mina barn som skulle vara hos mig i tre veckor på sommaren. Jag hittade ett hus, som hyrdes ut på Käringön. Det har skapat en enorm känsla för barnen att växa upp som på Saltkråkan. Det är inga bilar där, ingenting. Det har präglat dem. De har verkligen tagit Käringön till sina hjärtan. Det fick exakt den effekt jag var ute efter.
Anders ville ge barnen en liknande plats som den han hade tillgång till under sin egen barndom.
Han växte upp i Trollhättan, men somrarnas magiska plats var Bokenäset utanför Uddevalla. Han satt mer eller mindre med cyklopet på när bussarna kom in på torget för att hämta upp familjen Eriksson och de andra semesterresenärerna.
– På Bokenäset tillbringade jag mina 16 första somrar. Det präglade mig. Pappa jobbade på Volvo Flygmotor i Trollhättan. Företaget hade det så fint ordnat att det hade köpt mark där ute och startade en egen semesterby för de anställda. Det var en fantastisk anläggning med små baracker som man bodde i. Man fick hyra en eller två veckor, säger han och fortsätter:
– Det absolut finaste var att de tänkte mycket på hemmafruarna. De skulle också få ha riktig semester. Man kunde i princip bara koka te eller kaffe i baracken. Det fanns en stor matsal där man åt frukost och middag varje dag. Vi barn fick mjölk och bulle också. Vi var där 14 dagar varje sommar, men det kändes som en evighet. Det gör ju det för ett barn.
Det är också från Bokenäset hans första båtminnen kommer. Han minns speciellt en morgon i viken, när allt var stilla och det doftade tång, hav och sommar.
– På den tiden hörde man fiskebåtarnas tändkulemotorer i fjärran. Allt skapade en fantastisk atmosfär, i mitt liv och min själ. Jag var sex år då, min bror Claes var tolv. Det jag ska berätta nu är preskriberat ... Min pappa ljustrade ål. Man fick egentligen inte det, men det visste inte jag då. Vi gick ut tidigt, klockan fyra. Det var enormt spännande och en fantastisk sommarmorgon. Solen var på väg upp och hela viken låg blank. Pappa stod längst fram i fören. Jag låg ner tyst och stilla, för att inte skrämma ålen. Pappa paddlade med det stora ljustret. Vi gled fram med den lilla ekan. Helt plötsligt sa han ”där står en grann en”. Sen skickade han iväg ljustret, och kastade upp en ål på däck. Herregud. Det var dramatiskt.
Numera är dagsturerna kanske inte lika spännande, men desto mer rogivande. Anders ser livet på sjön som en kontrast till den intensiva nöjesindustrin. Ute på havet finns ingen jakt på skratt eller bekräftelse från publiken.
– Jag kopplar av. Bohusläns skärgård har så många fantastiskt fina platser att besöka. En drömdag för mig och min sambo Malin är att packa en picknickkorg, dra ut till en naturhamn och njuta. Då sitter jag och tittar på båten, hur mahognyn blänker tillsammans med vattenytan och solen. I sommar åker jag och Malin upp till Käringön, som blir basen för både oss och båten.
3 FAVORITPLATSER PÅ VÄSTKUSTEN
Käringön
”Det var dit jag tog med mig barnen när de var små och de rotade sig snabbt där. I och med det fick jag också en stark känsla för ön. En otroligt fin plats. Min kompis och kollega Knut Agnred bor också där på sommaren.”
Bokenäset
”Det är värt en omväg eller en avstickare om man har vägarna förbi. För mig handlar platsen mycket om minnen. Min egen barndoms somrar var just där. Det är en plats som jag känner starkt för, men där jag inte har varit på länge.”
Göteborgs södra skärgård
”Det är en lagom dagstur med många ställen att göra sköna strandhugg på. Jag åker gärna ner dit i slutet av sommaren. Just i augusti är det riktigt härligt och inte så hemskt mycket folk heller. Fast de kanske åker dit nu när jag tipsar om hur fint det är.”
Mer om Anders Georg Eriksson
Ålder: Fyller 59 år i augusti.
Familj: Sambo, en dotter och två söner.
Bor: Långedrag.
Gör: Revyartist, komiker, skådespelare och musiker.
Aktuell: Ska börja repetitioner för höstens revy med Galenskaparna och After Shave. Den heter Spargrisarna kan rädda världen och kommer att gå på Lorensbergsteatern.
