Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Därför liknar sydafrikanska och samiska poeters texter varandra

Sydafrika skulle ha varit fokusland på Bokmässan om det inte hade varit för pandemin. Hedda Krausz Sjögren, Sveriges första kulturråd i Afrika, skriver om hur mötena i stället får ske i litteraturen. Författare som skriver om minnesförlust från en minoritetsposition tar större plats i sydafrikansk litteratur, liksom i svensk.

I år skulle Sydafrika ha varit hedersgäst och fokusland på Bokmässan. Ett tjugotal sydafrikanska författare skulle ha tagit mark i Göteborg, mött kollegor, svenska läsare, lärare, forskare och journalister. Så blir det inte. Bokmässans publik kommer i år att i begränsad omfattning och i omstöpta programpunkter kunna lyssna till ett fåtal sydafrikanska författare samt Sveriges och Sydafrikas kulturministrar i samtal, allt digitalt.

Som Sveriges första kulturråd på den afrikanska kontinenten har jag satt stort värde på att skapa möten mellan unga författare som är språkliga förnyare och en läsande och lyssnande publik i båda länder. Bokmässan hade varit en ojämförligt väl lämpad plattform för att på bred front synliggöra kopplingar mellan språkanvändning och litteraturens just nu mest dynamiska utvecklingslinjer i både Sverige och Sydafrika. Från scen till sida, från jojk till epos, från township-estrad till bästsäljande generationsdiktare. Men vad är det vi ska längta efter när världens festivaler flyttar till en platt skärm och burkigt ljud?

LÄS MER: Recension: "Herrarna satte oss hit" – Elin Anna Labba

Jag har nyligen läst och drabbats av Elin Anna Labbas ”Herrarna satte oss hit”, som kom tidigare i år. Hon skriver med patos om tvångsförflyttningar av samer under 1920-talet i Sverige och Norge. Språket trillar ur pennan, svenska och samiska flyter ihop både i hennes egen text och i de återgivna vittnesmålen, på ett sätt som känns bekant.

För så skrivs texter ofta i Sydafrika nu, när fler författare och estradpoeter med zulu-, xhosa- och khoisanbakgrund tar till orda. Språken och språkrytmerna vävs ihop självklart och melodiskt. Här tas ingen ängslig hänsyn till den västeuropeiska föreställningen om ”majoritetsläsare”.

Och jag får tillträde till en ny klangvärld, det pulserar och blir större, allt det jag inte visste om att leva i en hundraårig kåkstad eller nära ett fjäll, ja leva med ett fjäll, och sommarbetet vid vidunderliga nordliga Atlantstränder.

”på fina dagar när renarna betar högt uppe på fjällsidan, när det är vind och sol och kalvarna växer. Då jojkar de henne, Stuoranjárga, halvön ute vid havet.”

Så återberättar Elin Anna Labba hur Ándom Ovllá minns sin ungdoms jojk och landskap. Hon skildrar hur de renskötande människorna förlorar förmågan att kommunicera. Referenser till geografi, känslor och tid sätts ur spel när de tvingas lämna sina trakter och spår. Boken närmar sig ett svar på hur jojken tar plats i allas vår förståelse av omvärlden.

Här tas ingen ängslig hänsyn till den västeuropeiska föreställningen om ”majoritetsläsare”.

Den förgörande processen har upprepats om och om igen för urfolk och minoriteter. Namn och språk trängs undan; i alla tider har nya härskare givit nya namn till minoritetsgrupper och platser. Det är en sorts snabb, effektiv avidentifiering, fri från fysiskt våld, men ändå våldsam. Mitt eget namn Krausz betyder krullhårig eller lockig. Vad min släkt hette innan den ungersk-österrikiska överheten i Nagyvárad beslutade om namnbyte för alla stadens judar vet jag inte. Att söka de ursprungliga rötterna ter sig därför svårt – men kanske inte omöjligt. En lockig man som levde i Transsylvanien i mitten av 1800-talet – kan vi hitta honom?

Poeten Linnea Axelssons berättarröster söker också namn och språk genom den Augustprisade sviten Ædnan, som när man i en familj inte kan enas om vad en avliden släkting hette. Hans namn har ändrats för många gånger. I Sydafrika får jag ibland höra att ”Princess– det är mitt engelska namn, egentligen heter jag Nkosazana”.

LÄS MER: Hon skriver om samernas förtigna historia

I höst utkommer ”Kollektiv minnesförlust”, poeten Koleka Putumas debut på Rámus Förlag, i översättning av Kristina Hagström-Ståhl. Putuma är född 1993 och tillhör därmed den så kallade ”born free”-generationen, uppvuxen efter demokratins införande. Hennes text är en lyrisk diktsvit som karvar fram en relation till språk, plats och historia. Putumas text har formats av villkorad frihet, förlust och våld. ”Kollektiv minnesförlust” vandrar berättande stigar på vis som påminner om Axelssons och Labbas texter. Breda begrepp laddas med lager av minne och språkliga referenser. Det glömda eller tidigare ordlösa behöver inte längre grävas fram, det väller, växer och vindlar in på boksidor och scener i ordrik dräkt.

När Black Lives Matter-rörelsen rör sig över jorden, handlar det för demonstranterna också om språk och gestaltning, om att ha berövats ett sätt att finnas i världen.

Den generation unga som fattar pennan i Soweto, Khayelitsha och Sápmi finner sin röst och sitt språk i samklang och dialog med läsare och publik. När denna mångspråkiga författargeneration möter publik närs och sprids författarskap. Putumas omtalade debut har fått många unga sydafrikaner att investera i sin första bok. Delvis för att hon redan vunnit publikens förtroende på estrader i Soweto, Braamfontein och District Six och för att den text som strömmar från scen till sida stakar ut en ny stig för poesin.

Putumas omtalade debut har fått många unga sydafrikaner att investera i sin första bok.

Jag längtar efter att möta Putuma, Labba, Axelsson och många fler på Bokmässan i Göteborg när Sydafrika återkommer som fokusland. Och jag är övertygad om att ordexplosioner, språkfantasier och nya världar kommer fortsätta finna sin väg till förlagen.

Hedda Krausz Sjögren är kulturråd vid svenska ambassaden i Pretoria, Sydafrika. Hon är därmed Sveriges första kulturråd på den afrikanska kontinenten. Hon har bland annat initierat omfattande litteraturutbyte med Sverige, inte minst med yngre författare och poeter.

Sydafrika planeras nu återkomma som fokusland på Bokmässan 2022, med viss närvaro även 2021 och 2023.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.