Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Alla mina böcker handlar om hur de maktlösa kan utöva makt" säger Jennifer Clement.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Clement: "Kärleken är det som räddar oss"

Tonårsflickan Pearl, uppvuxen i en bil, bär Jennifer Clements berättelse om hur de liberala amerikanska vapenlagarna göder våldet i Mexiko. Men romanen "Gun. Love" handlar också om den kärlek som räddar henne.

Om man vandrar längs gränsen till Mexiko via Googles karttjänst ser man tusentals vapenaffärer.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- "Gun shop", "gun shop", "gun shop", säger den mexikansk-amerikanska författaren Jennifer Clement.

Hon har skildrat våldsamma verkligheter på ett poetiskt språk även tidigare. Nu berättar hon att 20 000 vapen smugglas över till den mexikanska sidan dagligen, något som hon tycker uppmärksammas alldeles för lite i USA.

- Effekten av andra tillägget i konstitutionen, som är rätten att bära vapen, syns över hela världen, säger hon.

Intervjuat överlevare

Innan Clement skrev sin roman gjorde hon sin vana trogen mängder av efterforskningar och intervjuade också människor som överlevt massakrer. Men när hon i sin bok skildrar denna vapensmuggling som en viktig grundförutsättning för det mexikanska våldet är det på ett språk helt befriat från betungande fakta. Huvudpersonen är en blek tonårsflicka: Pearl.

- Hon bara kom till mig, med den här raden: "Jag växte upp i en bil", det var som att jag hörde henne på en gång, säger Clement och fortsätter:

- Författare talar alltid om hur mystiskt skrivandet är – för det är det, haha. Jag är själv förbryllad över hur det funkar.

"Gun. Love" kommer ut på svenska först i maj. Men Jennifer Clement, den första kvinnliga ordföranden någonsin för Internationella Pen, är här även i andra ärenden.

Ur väskan plockar hon stolt fram ett hårt kort med Pens första manifest för kvinnor, formulerat av henne själv och numera antaget i FN. I Stockholm ska hon bland annat delta i en manifestation till stöd för den iranska människorättsjuristen och skribenten Nasrin Sotoudeh, nyligen dömd till 38 års fängelse och 148 piskrapp.

- Det kommer att döda henne, det är fruktansvärt.

- Pen-arbetet är så viktigt, man kan inte göra det med halva hjärtat, det handlar om de modigaste människorna i världen. De riskerar allt!

Hennes förra roman, "Bön för de stulna" handlade om mexikanska flickor som kidnappas av knarkkartellerna. I samband med att den blev publicerad blev Clement själv hotad. Under en tid var hon tvungen att lämna Mexiko där hon, trots sitt amerikanska medborgarskap, varit bosatt nästan hela sitt liv.

Hon känner sig mexikansk, berättar hon, men skriver på engelska. Som liten gick hon i en brittisk skola i Mexico City tillsammans med Gabriel García Márquez söner.

Maktlösa får makt

Alla hennes böcker handlar om maktlösa personer, ofta kvinnor, som hon på något sätt låter utöva makt och visa motståndskraft. Pearl i "Gun. Love" bor på parkeringen utanför en trailerpark i Florida. Hon växer upp i en fuktig bil där hennes mamma huserar i baksätet.

Ägodelarna ryms i ett intrikat system av påsar och ibland åker de på en låtsastur och gör en u-sväng. På sin suggestiva prosa gör Jennifer Clement bilen till Pearls eget barndomsparadis, även om den är indränkt i insektsgift och granne med en illaluktande soptipp. I omgivningarna irrar ursprungsbefolkningens andar.

- Hur skapar man paradis och helvete? Det är utmaningen för mig som författare men också att skildra hur kärleken kan förlösa oss. Kärleken är det som räddar oss!

Som en mördarballad

En brittisk kritiker beskrev romanen som en mördarballad av Johnny Cash eller Nick Cave. Jennifer Clement nickar belåtet och berättar hur hon kunde höra gitarrmusiken till vissa av sina textrader. Däremot har kritikerna varit blinda inför hennes anspelningar på hur gevären en gång användes för att massakrera infödda amerikaner.

- Det andra tillägget till konstitutionen är baserat på tillåtelsen att döda alla infödda, det fanns inget sätt för dessa infödda att överleva, och jag ville att timucuaindianernas andar skulle vara med Pearl.

Även "Gun. Love" innehåller sin beskärda del av ond bråd död, men utan att huvudpersonerna för den skull förlorar sin värdighet.

- Jag äskar de här människorna, och jag berättar hellre poetiskt än återger grafiskt våld. Det handlar inte om att jag inte vill tala om det här, men om hur jag gör det.