Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Jan Malmsjö är i sitt esse i Charleys tant, här med Claes Malmberg.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Charleys tant på Gunnebo sommarteater

Charleys tant på Gunnebo sommarteater blir en hyllning till de erfarna artisterna. För med Jan Malmsjö på topp ser Lis Hellström Sveningson hur även favoriten Claes Malmberg backar.

Teater

Teater

Gunnebo sommarteater

Charleys tant av Brandon Thomas

Bearbetning, regi, koreografi, sångtexter: Anders Aldgård

Musik: Thomas Darelid

Scenografi: Rolf Allan Håkanson

Kostym: Ulrika Wassén

I rollerna: Claes Malmberg, Jan Malmsjö, Marianne Mörck, Anders Hatlo, Johan Ringström, Henning Ledstam, Cecilia Dovrell, Ellen Lindström, Nina Hammarklev, Caroline Jörnsved, Terese Ewaldsson

T o m 9/8

Efter fem tidigare år som regissör på Gunnebo sommarteater vågar Anders Aldgård nu göra precis vad han vill. Han tager vad han haver samlat till årets uppsättning, lägger sedan till och stuvar om för att utnyttja alla inblandade efter bästa förmåga. Och det är inga dåliga ingredienser han har till förfogande. Resultatet är sommarteater av högst obestämd, brokig sort, men ändå en kväll som det sprakar om.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I botten finns en välkänd pjäs (och film), komedin Charleys tant, men den kan vi nästan bortse från. Eftersom Aldgård är en man med sinne för showens bredare anslag kan han inte låta bli att tillföra rika mått av sång och musik, plus lite dans. I ensemblen finns artister med historiska karriärer i operett- och musikalgenren vilket förstås skrivs in och får ett särskilt genomslag. När Claes Malmberg står i fokus och aldrig försitter ett tillfälle att spåna fram en dräpande replik, gärna utbroderad till en hel sketch, får regissören även en dos ståupp att leka med. De obligatoriska insticken från närgeografin tillför lokalrevyns samförståndsblinkande gemyt och på toppen fladdrar metakommentarer fritt. De handlar om teaterarbetares situation och suckar över genusperspektiv.

Charleys tant hade urpremiär 1892. På den tiden var det sensationellt att se en man i kvinnokläder, vilket utgör själva intrigen i pjäsen. I dag har crossdressing andra associationer, men regin litar helt på att den klassiska förtjusningen håller.

På Gunnebo förläggs pjäsen fortfarande till förra sekelskiftet, kostymören Ulrika Wassén ger schvung i kjolarna på de dansanta damerna i ensemblen och herrarna har stiligt snitt på kavajer och jackett. Scenografen Rolf Allan Håkanson målar salonger och trädgård i lättsam sommarpastell, med vändbara väggar går bytena snabbt.

I det välbeställda huset finns ungherrarna Jack (Johan Ringström) och Charley (Henning Ledstam) som vill vänslas med sina tillbedda (Cecilia Dovrell och Ellen Lindström), vilkas dygd är hårt bevakad. Ett förkläde behövs. Charleys tant har lägligt annonserat sin återkomst från Brasilien, men blir försenad. Lyckligtvis finns ett oväntat besök, Malte Larsson, skådespelare från Pixbo (Claes Malmberg). Han hankar sig fram på turné i landsorten, har just fått en roll som kvinna och har klänning och peruk i bagaget. Killarna övertalar honom att bli stand-in.

Jacks onkel (Jan Malmsjö) och flickornas förmyndare (Anders Hatlo) blir båda förälskade i den falska tanten. När den äkta tanten (Marianne Mörck) dyker upp i sällskap med sin skyddsling (Nina Hammerklev) uppdagas ännu fler trådar att trassla ut innan alla blir nöjda på slutet.

Så ser den anpassade storyn ut. Och den serveras med olika utbrott av sång och dans, som får ta minst lika mycket plats, vilket premiärpubliken inte har något emot. Tvärtom. Anders Aldgård har skrivit sångtexter som flyter fint både med storyn och Thomas Darelids inspelade musik för ett tiomannaband. Det blinkas också friskt till kända titlar.

Kvällens höjdpunkt är av lite annat slag, nämligen ett potpurri där Jan Malmsjö får dra igenom ett helt pärlband av sina succénummer. Han bygger upp ett stort berg, är spelman på taket, snurrar sin jord och mycket mer i en scen som blir en fantastisk hommage till hans långa musikalkarriär. Publikens direkta, stående ovationer är helt på sin plats för Malmsjö är i sitt esse och imponerar så att till och med Claes Malmberg för en stund tar ett steg tillbaka.

Annars är Malmberg som vanligt föreställningens epicentrum, alltid med ett öga på publiken. De hör numera till traditionerna på Gunnebo att han ska ha ett dansnummer, här far han fram i inspirerade grodhopp. Med sina infall sätter han ibland medspelarna i gungning. Jan Malmsjö, som även får använda sin dramatiska excellens och ta ut det teatrala eftersom rollen rymmer en tidigare charmörkarriär på scenen, hör till dem som drabbas.

Marianne Mörck fnissar också bakom solfjädern, men håller rutinerat sin grandiosa stil. Tillsammans med Malmsjö sjunger hon operett, eftersom även den äkta tanten har försetts med en svunnen operettkarriär av Aldgård. Nu återförenas två före detta älskande i minnenas melodi.

Det finns en uppdelning av insatserna, som antyds även i den tillagda texten. Ett slags statement om ålder. Det äldre, garvade gardet bland aktörerna får stiga in i uppburna positioner och glänsa solo där. De yngre, som Anders Aldgård hämtar ur den nya generationen av framgångsrika musikalartister, håller storyn igång och sköter sång- och dansnummer i koreograferad ensemble. Det är sympatiskt att se hur alla samsas i denna underhållande, om än splittrade, kväll.

Ämnet

Det är sympatiskt att se hur alla samsas i denna underhållande, om än splittrade, kväll, skriver Lis Hellström Sveningson om Charleys tantGunnebo sommarteater.

Skribenten

Lis Hellström Sveningson är mångårig kulturskribent och kritiker på GP Kultur. Recenserade senast Bröllop i kikar´n på Vallarnas friluftsteater.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.